1 Reis

1. Konung David var nu gammal och kommen till hög Älder; och ehuru man höljde tÀcken över honom, kunde han dock icke hÄlla sig varm.

2. DÄ sade hans tjÀnare till honom: »MÄ man för min herre konungens rÀkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tjÀnarinna och sköta honom. Om hon fÄr ligga i din famn, sÄ bliver min herre konungen varm»

3. SÄ sökte de dÄ över hela Israels land efter en skön flicka; och de funno Abisag frÄn Sunem och förde henne till konungen.

4. Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen och betjÀnade honom, men konungen hade intet umgÀnge med henne.

5. Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: »Det Àr jag som skall bliva konung.» Och han skaffade sig vagnar och ryttare, dÀrtill ock femtio man som löpte framför honom.

6. Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att sÀga: »Varför gör du sÄ?» Han var ock mycket fager; och hans moder hade fött honom nÀst efter Absalom.

7. Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med prÀstens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia och understödde honom.

8. Men prÀsten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjÀltar höllo icke med Adonia.

9. Och Adonia slaktade fÄr och fÀkreatur och gödkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid RogelskÀllan; och han inbjöd dit alla sina bröder, konungens söner, och alla de Juda mÀn som voro i konungens tjÀnst.

10. Men profeten Natan, Benaja, hjÀltarna och sin broder Salomo inbjöd han icke.

11. DÄ sade Natan sÄ till Bat-Seba, Salomos moder: »Du har vÀl hört att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vÄr herre David vet dÀrom?

12. Men jag vill nu giva dig ett rÄd, för att du mÄ kunna rÀdda ditt liv och din son Salomos liv.

13. GÄ in till konung David och sÀg till honom: 'Har du icke, min herre konung, sjÀlv med ed lovat din tjÀnarinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta pÄ min tron? Varför har dÄ Adonia blivit konung?'

14. Och medan du Ànnu Àr dÀr och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekrÀfta dina ord.»

15. SÄ gick dÄ Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag frÄn Sunem betjÀnade konungen.

16. Och Bat-Seba bugade sig och föll ned för konungen. DÄ frÄgade konungen: »Vad önskar du?»

17. Hon sade till honom: »Min herre, du har ju sjÀlv lovat din tjÀnarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta pÄ min tron.'

18. Men se, nu har Adonia blivit konung, fastÀn du, min herre konung, Ànnu icke har fÄtt veta det.

19. Och han har slaktat tjurar och gödkalvar och fÄr i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens söner och prÀsten Ebjatar och hÀrhövitsmannen Joab; men din tjÀnare Salomo har han icke inbjudit.

20. PÄ dig, min herre konung, Àro nu hela Israels ögon riktade, i förvÀntan att du skall kungöra för dem vem som skall sitta pÄ min herre konungens tron efter honom.

21. Eljest torde hÀnda, att nÀr min herre konungen har gÄtt till vila hos sina fÀder, dÄ bliva jag och min son Salomo hÄllna sÄsom brottslingar.»

22. Medan hon Ànnu höll pÄ att tala med konungen, kom profeten Natan.

23. Och man anmÀlde det för konungen och sade: »Profeten Natan Àr hÀr.» NÀr han sÄ kom inför konungen, föll han ned till jorden pÄ sitt ansikte för konungen.

24. Och Natan sade: »Min herre konung, Àr det vÀl du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta pÄ din tron?

25. Ty han har i dag gÄtt ned och slaktat tjurar och gödkalvar och fÄr i myckenhet, och har inbjudit alla konungens söner och hÀrhövitsmÀnnen och prÀsten Ebjatar, och de hÄlla nu pÄ med att Àta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'

26. Men mig, din tjÀnare, och prÀsten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjÀnare Salomo har han icke inbjudit.

27. Kan vÀl detta hava utgÄtt frÄn min herre konungen, utan att du har lÄtit dina tjÀnare vet vem som skall sitta pÄ min herre konungens tron efter honom?»

28. DÄ svarade konung David och sade: »Kallen hit till mig Bat-Seba.» NÀr hon nu kom inför konungen och stod inför konungen,

29. betygade konungen med ed och sade: »SÄ sant HERREN lever, han som har förlossat mig frÄn all nöd:

30. sÄsom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, dÄ jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta pÄ min tron i mitt stÀlle', sÄ vill jag denna dag göra.»

31. DÄ bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och föll ned för konungen och sade: »MÄ min herre, konung David, leva evinnerligen!»

32. Och konung David sade: »Kallen till mig prÀsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. NÀr dessa kommo inför konungen,

33. sade konungen till dem: »Tagen eder herres tjÀnare med eder och sÀtten min son Salomo pÄ min egen mulÄsna och fören honom med till Gihon.

34. DÀr mÄ prÀsten Sadok och profeten Natan smörja honom till konung över Israel; sedan skolen I stöta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!'

35. DÀrefter skolen I följa honom hitupp, och nÀr han kommer hit, skall han sÀtta sig pÄ min tron, och sÄ skall han vara konung i mitt stÀlle. Ty det Àr honom jag har förordnat att vara furste över Israel och Juda.»

36. DÄ svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: »Amen. SÄ bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.

37. SÄsom HERREN har varit med min herre konungen, sÄ vare han ock med Salomo. Ja, mÄ han göra hans tron Ànnu mÀktigare Àn min herres, konung Davids, tron.»

38. SÄ gingo nu prÀsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, jÀmte keretéerna och peletéerna, och satte Salomo pÄ konung Davids mulÄsna och förde honom till Gihon.

39. Och prÀsten Sadok tog oljehornet ur tÀltet och smorde Salomo. DÀrefter stötte de i basun, och allt folket ropade: »Leve konung Salomo!»

40. Sedan följde allt folket honom upp, under det att de blÄste pÄ flöjter och visade sin glÀdje med ett sÄ stort jubel, att jorden kunde rÀmna av deras rop.

41. Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hörde detta, just dÄ de hade slutat att Àta. NÀr Joab nu hörde basunljudet, sade han: »Varför höres detta larm frÄn staden?»

42. Medan han Ànnu talade, kom Jonatan, prÀsten Ebjatars son; och Adonia sade: »Kom hit, ty du Àr en rÀttskaffens man och har nog ett gott glÀdjebudskap att förkunna.»

43. Jonatan svarade och sade till Adonia: »Nej, vÄr herre, konung David, har gjort Salomo till konung.

44. Och konungen har med honom sÀnt Ästad prÀsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, jÀmte keretéerna och peletéerna, och de hava satt honom pÄ konungens mulÄsna.

45. DÀrefter hava prÀsten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp dÀrifrÄn under jubel, och hela staden har kommit i rörelse. HÀrav kommer det buller som I haven hört.

46. Salomo sitter nu ock pÄ konungatronen.

47. Vidare hava konungens tjÀnare kommit och lyckönskat vÄr herre konung David, och sagt: 'Din Gud lÄte Salomos namn bliva Ànnu större Àn ditt namn, och hans tron Ànnu mÀktigare Àn din tron.' Och konungen har tillbett, nedböjd pÄ sin sÀng;

48. ja, konungen har sagt sÄ: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertrÀdare pÄ min tron, sÄ att jag med egna ögon har fÄtt se det!»

49. DÄ blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia förskrÀckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin vÀg.

50. Men Adonia fruktade sÄ för Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen pÄ altaret.

51. Och det blev berÀttat för Salomo: »Se, Adonia fruktar för konung Salomo; dÀrför har han fattat i hornen pÄ altaret och sagt: 'Konung Salomo mÄste lova mig i dag med ed att han icke skall döda sin tjÀnare med svÀrd.'»

52. DÄ sade Salomo: »Om han vill vara en rÀttskaffens man, sÄ skall icke ett hÄr av hans huvud falla till jorden; men om nÄgot ont bliver funnet hos honom, sÄ skall han dö.»

53. DÀrefter sÀnde konung Salomo Ästad och lÀt hÀmta honom frÄn altaret; och han kom och föll ned för konung Salomo. DÄ sade Salomo till honom: »GÄ hem till ditt.»

Significados: Israel.

VocĂȘ estĂĄ lendo 1 Reis na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 22 capĂ­tulos, e 817 versĂ­culos.