1 Reis

1. Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.

2. NÀr Jerobeam, Nebats son, hörde detta -- han var dÄ Ànnu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam bodde alltsÄ i Egypten,

3. men de sÀnde ditbort och lÀto kalla honom Äter -- dÄ kom han tillstÀdes jÀmte Israels hela församling och talade till Rehabeam och sade:

4. »Din fader gjorde vÄrt ok för svÄrt; men lÀtta nu du det svÄra arbete och det tunga ok som din fader lade pÄ oss, sÄ vilja vi tjÀna dig.»

5. Han svarade dem: »GÄn bort och vÀnten Ànnu tre dagar, och kommen sÄ tillbaka till mig.» Och folket gick.

6. DÄ rÄdförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjÀnst hos hans fader Salomo, medan denne Ànnu levde; han sade: »Vilket svar rÄden I mig att giva detta folk?»

7. De svarade honom och sade: »Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjÀnst, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, sÄ skola de för alltid bliva dina tjÀnare.»

8. Men han aktade icke pÄ det rÄd som de gamle hade givit honom, utan rÄdförde sig med de unga mÀn som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjÀnst.

9. Han sade till dem: »Vilket svar rÄden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'LÀtta det ok som din fader har lagt pÄ oss'?»

10. De unga mÀnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom dÄ och sade: »SÄ bör du sÀga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vÄrt ok tungt, men lÀtta du det för oss' -- sÄ bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger Àr tjockare Àn min faders lÀnd.

11. SÄ veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, sÄ skall jag göra edert ok Ànnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, sÄ skall jag tukta eder med skorpiongissel.'»

12. SÄ kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam pÄ tredje dagen, sÄsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig pÄ tredje dagen.»

13. DÄ gav konungen folket ett hÄrt svar; ty han aktade icke pÄ det rÄd som de gamle hade givit honom.

14. Han talade till dem efter de unga mÀnnens rÄd och sade: »Har min fader gjort edert ok tungt, sÄ skall jag göra edert ok Ànnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, sÄ skall jag tukta eder med skorpiongissel.»

15. AlltsÄ hörde konungen icke pÄ folket; ty det var sÄ skickat av HERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frÄn Silo.

16. DÄ nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra pÄ dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sjÀlv om ditt hus, du David.» DÀrefter drog Israel hem till sina hyddor.

17. Allenast över de israeliter som bodde i Juda stÀder förblev Rehabeam konung.

18. Och nÀr konung Rehabeam sÀnde Ästad Adoram, som hade uppsikten över de allmÀnna arbetena, stenade hela Israel denne till döds; och konung Rehabeam sjÀlv mÄste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

19. SÄ avföll Israel frÄn Davids hus och har varit skilt dÀrifrÄn Ànda till denna dag.

20. Men nÀr hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, sÀnde de och lÀto kalla honom till folkförsamlingen och gjorde honom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.

21. Och nÀr Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra Ättio tusen utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och Ätervinna konungadömet Ät Rehabeam, Salomos son.

22. Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;

23. han sade: »SÀg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:

24. SÄ sÀger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra bröder, Israels barn. VÀnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit frÄn mig.» Och de lyssnade till HERRENS ord och vÀnde om och gingo sin vÀg, sÄsom HERREN hade befallt.

25. Men Jerobeam befÀste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig dÀr. DÀrifrÄn drog han Ästad och befÀste Penuel.

26. Och Jerobeam sade vid sig sjÀlv: »SÄsom nu Àr, kan riket komma tillbaka till Davids hus.

27. Ty om folket hÀr fÄr draga upp och anstÀlla slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, sÄ kan folkets hjÀrta vÀnda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, dÄ kunna de drÀpa mig och vÀnda tillbaka till Rehabeam, Juda konung.»

28. Sedan nu konungen hade överlagt hÀrom, lÀt han göra tvÄ kalvar av guld. DÀrefter sade han till folket: »Nu mÄ det vara nog med edra fÀrder upp till Jerusalem. Se, hÀr Àr din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

29. Och han stÀllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.

30. Detta blev en orsak till synd; folket gick Ànda till Dan för att trÀda fram inför den ena av dem.

31. Han byggde ocksÄ upp offerhöjdshus och gjorde till prÀster allahanda mÀn ur folket, sÄdana som icke voro av Levi barn.

32. Och Jerobeam anordnade en högtid i Ättonde mÄnaden, pÄ femtonde dagen i mÄnaden, lik högtiden Juda, och steg dÄ upp till altaret; sÄ gjorde han i Betel för att offra Ät de kalvar som han hade lÄtit göra. Och de mÀn som han hade gjort till offerhöjdsprÀster lÀt han göra tjÀnst i Betel.

33. Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltsÄ upp pÄ femtonde dagen i Ättonde mÄnaden, den mÄnad som han av eget pÄfund hade valt. Han anordnade nÀmligen dÄ en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att dÀr tÀnda offereld.

1. Men dÄ kom pÄ HERRENS befallning en gudsman frÄn Juda till Betel, just nÀr Jerobeam stod vid altaret för att dÀr tÀnda offereld.

2. Och mannen ropade mot altaret pÄ HERRENS befallning och sade: »Altare! Altare! SÄ sÀger HERREN: Se, Ät Davids hus skall födas en son vid namn Josia, han skall pÄ dig slakta offerhöjdsprÀsterna som antÀnda offereld pÄ dig, och mÀnniskoben skall man dÄ brÀnna upp pÄ dig.»

3. PÄ samma gÄng angav han ett tecken, i det han sade: »Detta Àr tecknet pÄ att det Àr HERREN som har talat: se, altaret skall rÀmna, och askan dÀrpÄ skall spillas ut.»

4. NÀr konung Jerobeam hörde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, rÀckte han ut sin hand frÄn altaret och sade: »Gripen honom.» Men handen som han hade rÀckt ut mot honom förvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen.

5. Och altaret rÀmnade, och askan pÄ altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen pÄ HERRENS befallning hade angivit.

6. DÄ tog konungen till orda och sade till gudsmannen: »Bönfall inför HERREN, din Gud, och bed för mig att jag mÄ kunna draga min hand tillbaka till mig igen.» Och gudsmannen bönföll inför HERREN; och konungen kunde dÄ draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som förut.

7. DÄ talade konungen till gudsmannen: »Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gÄva.»

8. Men gudsmannen svarade konungen: »Om du Àn vill giva mig hÀlften av vad som finnes i ditt hus, sÄ kommer jag dock icke med dig; hÀr pÄ orten vill jag varken Àta eller dricka.

9. Ty sÄ har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken Àta eller dricka, och ej heller vÀnda tillbaka samma vÀg du har gÄtt hit.»

10. DÀrefter gick han sina fÀrde en annan vÀg och vÀnde icke tillbaka samma vÀg han hade kommit till Betel.

11. Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och förtÀljde för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. NÀr de hade förtÀljt detta för sin fader,

12. frÄgade deras fader dem vilken vÀg han hade gÄtt. Och hans söner visste vilken vÀg gudsmannen som kom frÄn Juda hade gÄtt.

13. DÄ sade han till sina söner: »Sadlen Äsnan Ät mig.» NÀr de dÄ hade sadlat Äsnan Ät honom, satte han sig pÄ den

14. och begav dig Ă„stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han frĂ„gade honom: Ȁr du den gudsman som har kommit frĂ„n Juda?» Han svarade: »Ja.»

15. DÄ sade han till honom: »Kom med mig hem och Àt med mig.»

16. Men han svarade: »Jag kan icke vÀnda om med dig och följa dig, och jag vill icke Àta eller dricka med dig hÀr pÄ orten;

17. ty sÄ har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken Àta eller dricka dÀr; du skall icke heller gÄ tillbaka samma vÀg du har gÄtt dit.»

18. Han sade till honom: »Jag Àr ock en profet sÄsom du, och en Àngel har talat till mig pÄ HERRENS befallning och sagt: 'För honom tillbaka med dig hem och giv honom att Àta och dricka.'» Men hÀri ljög han för honom.

19. DÄ vÀnde han tillbaka med honom och Ät i hans hus och drack.

20. Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade fört honom tillbaka.

21. Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frÄn Juda och sade: »SÄ sÀger HERREN: DÀrför att du har varit genstrÀvig mot HERRENS ord och icke hÄllit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig,

22. utan vÀnt tillbaka och Àtit och druckit pÄ den ort dÀr han hade förbjudit, dig att Àta och dricka, dÀrför skall din döda kropp icke komma i dina fÀders grav.

23. Sedan han nu hade Àtit och druckit, sadlade han Äsnan Ät honom, Ät profeten som han hade fört tillbaka.

24. Och denne begav sig Ästad; men ett lejon kom emot honom pÄ vÀgen och dödade honom. Sedan lÄg hans döda kropp utstrÀckt dÀr pÄ vÀgen, under det att Äsnan stod bredvid den; och lejonet stod ocksÄ bredvid den döda kroppen.

25. DÄ nu folk som gick dÀrförbi fick se den döda kroppen ligga utstrÀckt pÄ vÀgen och lejonet stÄ bredvid den döda kroppen, gingo de in i staden dÀr den gamle profeten bodde och omtalade det dÀr.

26. NÀr profeten, som hade fört honom tillbaka frÄn hans vÀg, hörde det, sade han: »Det Àr gudsmannen, han som var genstrÀvig mot HERRENS ord; dÀrför har HERREN givit honom i lejonets vÄld, och det har krossat och dödat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.»

27. DÀrefter tillsade han sina söner att de skulle sadla Äsnan Ät honom; och de sadlade den.

28. SÄ begav han sig Ästad och fann den döda kroppen liggande utstrÀckt pÄ vÀgen och Äsnan och lejonet stÄende bredvid den döda kroppen; lejonet hade icke Àtit av den döda kroppen och ej heller krossat Äsnan.

29. DÄ tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den pÄ Äsnan och förde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad för att hÄlla dödsklagan och begrava honom.

30. Och han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllo dödsklagan efter honom och ropade: »Ack ve, min broder!»

31. DÄ han nu hade begravit honom, sade han till sina söner: »NÀr jag dör, sÄ begraven mig i den grav dÀr gudsmannen ligger begraven; lÀggen mina ben vid sidan av hans ben.

32. Ty förvisso skall det ord gÄ i fullbordan, som han pÄ HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens stÀder.»

33. Dock vÀnde Jerobeam efter detta icke om frÄn sin onda vÀg, utan gjorde Äter allahanda man ur folket till offerhöjdsprÀster; vem som hade lust dÀrtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerhöjdsprÀst.

34. PÄ detta sÀtt blev han för Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utplÄnat och utrotat frÄn jorden.

1. Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.

2. DÄ sade Jerobeam till sin hustru: »StÄ upp och förklÀd dig, sÄ att ingen kan mÀrka att du Àr Jerobeams hustru, och gÄ till Silo, ty dÀr bor profeten Ahia, han som förkunnade om mig att jag skulle bliva konung över detta folk.

3. Och tag med dig tio bröd, dÀrtill smÄtt bakverk och en kruka honung, och gÄ in till honom; han skall dÄ förkunna för dig huru det skall gÄ med gossen.»

4. Jerobeams hustru gjorde sÄ; hon stod upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans ögon voro starrblinda av Älderdom.

5. Men HERREN hade sagt till Ahia: »Just nu kommer Jerobeams hustru för att förfrÄga sig hos dig om sin son, ty han Àr sjuk; sÄ och sÄ skall du tala till henne. Men nÀr hon kommer, skall hon stÀlla sig frÀmmande.

6. DÄ nu Ahia hörde ljudet av hennes steg, nÀr hon kom i dörren, sade han: »Kom in, du Jerobeams hustru. Varför stÀller du dig frÀmmande? Jag har ju fÄtt uppdrag att giva dig ett hÄrt budskap.

7. GÄ och sÀg Jerobeam: SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Se, jag har upphöjt dig ur folket och satt dig till furste över mitt folk Israel

8. och har ryckt riket frÄn Davids hus och givit det Ät dig. Men du har icke varit sÄdan som min tjÀnare David, som höll mina bud och följde efter mig av allt sitt hjÀrta, sÄ att han gjorde allenast vad rÀtt var i mina ögon;

9. utan du har gjort mer ont Àn alla som hava varit före dig och har gÄtt bort och gjort dig andra gudar, nÀmligen gjutna belÀten, för att förtörna mig, och har kastat mig bakom din rygg.

10. DÀrför skall jag lÄta olycka komma över Jerobeams hus och utrota allt mankön av Jerobeams hus, bÄde smÄ och stora i Israel; och jag skall bortsopa Jerobeams hus, sÄsom man sopar bort orenlighet, till dess det bliver en Ànde dÀrpÄ.

11. Den av Jerobeams hus, som dör i staden, skola hundarna Àta upp, och den som dör ute pÄ marken, skola himmelens fÄglar Àta upp. Ty sÄ har HERREN talat.

12. SÄ stÄ du nu upp och gÄ hem igen. NÀr din fot trÀder in i staden, skall barnet dö.

13. Och hela Israel skall hÄlla dödsklagan efter honom, och man skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han komma i en grav, dÀrför att i Jerobeams hus dock hos honom blev funnet nÄgot som var gott inför HERREN, Israels Gud.

14. Men HERREN skall lÄta en konung över Israel uppstÄ Ät sig, en konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta Àr den dagen; och vad skall icke nu ske!

15. HERREN skall slÄ Israel, sÄ att det bliver likt vassen, som vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han har givit Ät deras fÀder, och skall förströ dem pÄ andra sidan floden, dÀrför att de hava gjort sig Aseror och dÀrmed förtörnat HERREN.

16. Och han skall prisgiva Israel för de synders skull som Jerobeam har begÄtt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.»

17. DÄ stod Jerobeams hustru upp och gick sin vÀg och kom till Tirsa; och just som hon betrÀdde husets tröskel, gav gossen upp andan.

18. Och man begrov honom, och hela Israel höll dödsklagan efter honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tjÀnare, profeten Ahia.

19. Vad nu mer Àr att sÀga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

20. Den tid Jerobeam regerade var tjugutvÄ Är. SÄ gick han till vila hos sina fÀder; och hans son Nadab blev konung efter honom.

Significados: Israel, Betel, Levi.

VocĂȘ estĂĄ lendo 1 Reis na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 22 capĂ­tulos, e 817 versĂ­culos.