1 Reis

1. Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehÄllit sig i Gilead, sade till Ahab: »SÄ sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjÀnare jag Àr, under dessa Är skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag sÀger det.»

2. Och HERRENS ord kom till honom; han sade:

3. »GÄ bort hÀrifrÄn och begiv dig österut, och göm dig vid bÀcken Kerit, som österifrÄn rinner ut i Jordan.

4. Din dryck skall du fÄ ur bÀcken, och korparna har jag bjudit att dÀr förse dig med föda.»

5. DÄ gick han bort och gjorde sÄsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bÀcken Kerit, som österifrÄn rinner ut i Jordan.

6. Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bÀcken.

7. Men efter nÄgon tid torkade bÀcken ut, dÀrför att det icke regnade i landet.

8. DĂ„ kom HERRENS ord till honom; han sade:

9. »StÄ upp och gÄ till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehÄll dig dÀr. Se, jag har dÀr bjudit en Ànka att förse dig med föda.»

10. Han stod upp och gick till Sarefat. Och nÀr han kom till stadsporten, fick han dÀr se en Ànka som samlade ved. DÄ ropade han till henne och sade: »HÀmta litet vatten Ät mig i kÀrlet, sÄ att jag fÄr dricka.»

11. NÀr hon nu gick för att hÀmta det, ropade han efter henne och sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd Ät mig.»

12. Men hon svarade: »SÄ sant HERREN, din Gud, lever, jag Àger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, hÀr har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag gÄr nu hem och tillreder det Ät mig och min son, för att vi mÄ Àta det och sedan dö.»

13. DÄ sade Elia till henne: »Frukta icke; gÄ och gör sÄsom du har sagt. Men red först till en liten kaka dÀrav Ät mig, och bÀr ut den till mig; red sedan till Ät dig och din son.

14. Ty sÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag dÄ HERREN lÄter det regna pÄ jorden.»

15. DÄ gick hon Ästad och gjorde sÄsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att Àta, hon sjÀlv och han och hennes husfolk, en lÄng tid.

16. Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

17. Men hÀrefter hÀnde sig, att kvinnans, hans vÀrdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svÄr, sÄ att han till slut icke mer andades.

18. DÄ sade hon till Elia: »Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgÀrning skulle bliva ihÄgkommen, sÄ att min son mÄste dö.»

19. Men han sade till henne: »Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen dÀr han bodde och lade honom pÄ sin sÀng.

20. Och han ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, har du vÀl kunnat göra sÄ illa mot denna Ànka, vilkens gÀst jag Àr, att du har dödat hennes son?»

21. DÀrefter strÀckte han sig ut över gossen tre gÄnger och ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, lÄt denna gosses sjÀl komma tillbaka in i honom.»

22. Och HERREN hörde Elias röst, och gossens sjÀl kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.

23. Och Elia tog gossen och bar honom frÄn salen ned i huset och gav honom Ät hans moder. Och Elia sade: »Se, din son lever.»

24. DÄ sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du Àr en gudsman, och att HERRENS ord i din mun Àr sanning.»

1. En lÄng tid hÀrefter, pÄ tredje Äret, kom HERRENS ord till Elia; han sade: »GÄ Ästad och trÀd fram för Ahab, sÄ skall jag sedan lÄta det regna pÄ jorden.»

2. DÄ gick Elia Ästad för att trÀda fram för Ahab. Men hungersnöden var dÄ stor i Samaria.

3. Och Ahab kallade till sig Obadja, sin överhovmÀstare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver.

4. Och nÀr Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och gömt dem, femtio man Ät gÄngen, i en grotta och försett dem med mat och dryck.

5. Ahab sade nu till Obadja: »Far igenom landet till alla vattenkÀllor och alla bÀckar. KanhÀnda skola vi finna grÀs, sÄ att vi kunna behÄlla hÀstar och mulÄsnor vid liv och slippa att slakta ned nÄgon boskap.»

6. Och de fördelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en vÀg för sig, och Obadja for en annan vÀg för sig.

7. NĂ€r nu Obadja fĂ€rdades sin vĂ€g fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han kĂ€nde igen denne och föll ned pĂ„ Sitt ansikte och sade: Ȁr du hĂ€r, min herre Elia?»

8. Han svarade honom: »Ja. GÄ och sÀg till din herre: 'Elia Àr hÀr.'»

9. DÄ sade han: »Varmed har jag försyndat mig, eftersom du vill giva din tjÀnare i Ahabs hand och lÄta honom döda mig?

10. SÄ sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke nÄgot folk eller nÄgot rike dit min herre icke har sÀnt för att söka efter dig; och om man har svarat: 'Han Àr icke hÀr', sÄ har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.

11. Och nu sÀger du: 'GÄ och sÀg till din herre: Elia Àr hÀr!'

12. Om nu, nÀr jag gÄr ifrÄn dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likvÀl komme med ditt budskap till Ahab, sÄ skulle han drÀpa mig, nÀr han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tjÀnare, fruktat HERREN allt ifrÄn min ungdom.

13. Har det icke blivit berÀttat för min herre vad jag gjorde, nÀr Isebel drÀpte HERRENS profeter, huru jag gömde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och Äter femtio, i en grotta och försÄg dem med mat och dryck?

14. Och nu sÀger du: 'GÄ och sÀg till din herre: Elia Àr hÀr!' -- för att han skall drÀpa mig.»

15. Men Elia svarade: »SÄ sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjÀnare jag Àr, redan i dag skall jag trÀda fram för honom.»

16. DÄ gick Obadja Ahab till mötes och förkunnade detta för honom; och Ahab begav sig Ästad för att möta Elia.

17. Och nĂ€r Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: Ȁr du hĂ€r, du som drager olycka över Israel?»

18. Han svarade: »Det Àr icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din faders hus, dÀrmed att I övergiven HERRENS bud, och dÀrmed att du följer efter Baalerna.

19. Men sÀnd nu bort och församla hela Israel till mig pÄ berget Karmel, jÀmte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som Àta vid Isebels bord.»

20. DÄ sÀnde Ahab omkring bland Israels barn och lÀt församla profeterna pÄ berget Karmel.

21. Och Elia trĂ€dde fram för allt folket och sade: »Huru lĂ€nge viljen I halta pĂ„ bĂ„da sidor? Är det HERREN som Ă€r Gud, sĂ„ följen efter honom; men om Baal Ă€r det, sĂ„ följen efter honom.» Och folket svarade honom icke ett ord.

22. DÄ sade Elia till folket: »Jag allena Àr kvar sÄsom HERRENS Profet, och Baals profeter Àro fyra hundra femtio man.

23. MÄ man nu giva oss tvÄ tjurar, och mÄ de vÀlja ut Ät sig den ena tjuren och stycka den och lÀgga den pÄ veden, utan att tÀnda eld dÀrpÄ, sÄ vill jag reda till den andra tjuren och lÀgga den pÄ veden, utan att tÀnda eld dÀrpÄ.

24. DÀrefter mÄn I Äkalla eder guds namn, men sjÀlv vill jag Äkalla HERRENS namn. »Den gud som dÄ svarar med eld, han vare Gud.» Allt folket svarade och sade. »Ditt förslag Àr gott.»

25. DÄ sade Elia till Baals profeter: »VÀljen ut Ät eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I Àren flertalet; Äkallen dÀrefter eder guds namn, men eld fÄn I icke tÀnda.»

26. DÄ togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan Äkallade de Baals namn frÄn morgonen Ànda till middagen och ropade: »Baal, svara oss.» Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjÀmt haltade de Ästad kring altaret som man hade gjort.

27. NÀr det sÄ blev middag, gÀckades Elia med dem och sade: »Ropen Ànnu högre, ty visserligen Àr han en gud, men han har vÀl nÄgot att begrunda, eller ock har han gÄtt avsides, eller Àr han pÄ resa; kanhÀnda sover han, men dÄ skall han vÀl vakna.»

28. DÄ ropade de Ànnu högre och ristade sig, sÄsom deras sed var, med svÀrd och spjut, sÄ att blodet kom ut pÄ dem.

29. NÀr det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo sÄ pÄ Ànda till den tid dÄ spisoffret frambÀres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta pÄ dem.

30. Och Elia sade till allt folket: »TrÀden hitfram till mig.» SÄ trÀdde nu allt folket fram till honom. DÄ satte han Äter i stÄnd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.

31. Elia tog tolv stenar, lika mÄnga som Jakobs söners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: »Israel skall vara ditt namn.»

32. Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsÀde av tvÄ sea-mÄtt.

33. DÀrefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den pÄ veden.

34. Sedan sade han: »Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brÀnnoffret och veden.» Han sade ytterligare: »Gören sÄ Ànnu en gÄng.» Och de gjorde sÄ för andra gÄngen. DÀrefter sade han: »Gören sÄ för tredje gÄngen.» Och de gjorde sÄ för tredje gÄngen.

35. Och vattnet flöt runt omkring altaret; och han lÀt fylla ocksÄ graven med vatten.

36. DÄ nu tiden var inne att frambÀra spisoffret, trÀdde profeten Elia fram och sade: »HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, lÄt det i dag bliva kunnigt att du Àr Gud i Israel, och att jag Àr din tjÀnare, och att det Àr pÄ din befallning jag har gjort allt detta.»

37. Svara mig, HERRE, svara mig, sÄ att detta folk förnimmer att det Àr du, HERRE, som Àr Gud, i det att du vÀnder om deras hjÀrtan.»

38. »DÄ föll HERRENS ed ned och förtÀrde brÀnnoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.

39. NÀr allt folket sÄg detta, föllo de ned pÄ sina ansikten och sade: »HERREN Àr det som Àr Gud! HERREN Àr det som Àr Gud!»

40. Men Elia sade till dem: »Gripen Baals profeter; lÄten ingen av dem komma undan.» Och de grepo dem. Och Elia lÀt föra dem ned till bÀcken Kison och slakta dem dÀr.

41. Och Elia sade till Ahab: »Begiv dig ditupp, Àt och drick, ty jag hör bruset av regn.»

42. DÄ begav sig Ahab ditupp för att Àta och dricka. Men Elia steg upp pÄ Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och sÀnkte sitt ansikte mellan sina knÀn.

43. Och han sade till sin tjÀnare »GÄ upp och skÄda ut Ät havet.» Denne gick dÄ upp och skÄdade ut, men sade: »Jag ser ingenting.» SÄ tillsade han honom sju gÄnger att gÄ tillbaka.

44. NÀr han dÄ kom dit sjunde gÄngen sade han: »Nu ser jag ett litet moln, icke större Àn en mans hand, stiga upp ur havet.» DÄ sade han: »GÄ upp och sÀg till Ahab: SpÀnn för och far ned, sÄ att regnet icke hÄller dig kvar.»

45. Och i ett ögonblick förmörkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel.

46. Men HERRENS hand hade kommit över Elia, sÄ att han omgjorde sina lÀnder och sprang framför Ahab Ànda inemot Jisreel.

1. Men nÀr Ahab berÀttade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade drÀpt alla profeterna med svÀrd,

2. SÀnde Isebel en budbÀrare till Elia och lÀt sÀga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid lÄter det gÄ med ditt liv sÄsom det gick med alla dessas liv.»

3. NÀr han förnam detta, stod han upp och begav sig i vÀg för att rÀdda sitt liv, och han kom sÄ till Beer-Seba, som hör till Juda; dÀr lÀmnade han kvar sin tjÀnare.

4. Men sjÀlv gick han ut i öknen en dagsresa. DÀr satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det Àr nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag Àr icke förmer Àn mina fÀder.»

5. DÀrefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, dÄ rörde en Àngel vid honom och sade till honom: »StÄ upp och Àt.»

6. NÀr han dÄ sÄg upp, fick han vid sin huvudgÀrd se ett bröd, sÄdant som bakas pÄ glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han Ät och drack och lade sig Äter ned.

7. Men HERRENS Àngel rörde Äter vid honom, för andra gÄngen, och sade: »StÄ upp och Àt, ty eljest bliver vÀgen dig för lÄng.»

8. DÄ stod han upp och Ät och drack, och gick sÄ, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nÀtter, Ànda till Guds berg Horeb.

9. DÀr gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. DÄ kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du hÀr, Elia?»

10. Han svarade: »Jag har nitÀlskat för HERREN, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och drÀpt dina profeter med svÀrd; jag allena Àr kvar, och de stÄ efter att taga mitt liv.»

11. Han sade: »GÄ ut och stÀll dig pÄ berget inför HERREN.» DÄ gick HERREN fram dÀr, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbÀvning; men icke var HERREN i jordbÀvningen.

12. Efter jordbÀvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.

13. SÄ snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och stÀllde sig vid ingÄngen till grottan. DÄ kom en röst till honom och sade: »Vad vill du hÀr, Elia?»

14. Han svarade: »Jag har nitÀlskat för HERREN, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och drÀpt dina profeter med svÀrd; jag allena Àr kvar, och de stÄ efter att taga mitt liv.»

15. HERREN sade till honom: »GÄ nu tillbaka igen, och tag vÀgen till Damaskus' öken, och gÄ in och smörj Hasael till konung över Aram.

16. Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt stÀlle skall du smörja Elisa, Safats son, frÄn Abel-Mehola.

17. Och sÄ skall ske: den som kommer undan Hasaels svÀrd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svÀrd, honom skall Elisa döda.

18. Men jag skall lÄta sju tusen mÀn bliva kvar i Israel, alla de knÀn som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»

19. NÀr han sedan gick dÀrifrÄn, trÀffade han pÄ Elisa, Safats son, som höll pÄ att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och sjÀlv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.

20. DÄ slÀppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »LÄt mig först fÄ kyssa min fader och min moder, sÄ vill jag sedan följa dig.» Han sade till honom: »VÀlan, du mÄ gÄ tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.»

21. DÄ lÀmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bÄda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött; detta gav han Ät folket, och de Äto. DÀrefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjÀnare.

Significados: Elias, Samaria, Israel, Baal.

VocĂȘ estĂĄ lendo 1 Reis na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 22 capĂ­tulos, e 817 versĂ­culos.