1 Samuel

1. Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom dÀr han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.

2. I Maon fanns dÄ en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han Àgde tre tusen fÄr och ett tusen getter. Och han höll just dÄ pÄ att klippa sina fÄr i Karmel.

3. Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott förstÄnd och ett skönt utseende; men mannen var hÄrd och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.

4. NÀr nu David i öknen fick höra att Nabal klippte sina fÄr,

5. sÀnde han dit tio unga mÀn; och David sade till mÀnnen: »GÄn upp till Karmel och begiven eder till Nabal och hÀlsen honom frÄn mig.

6. Och I skolen sÀga till mina bröder dÀr: »Frid vare med dig sjÀlv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.

7. Jag har nu hört att du hÄller pÄ med fÄrklippning. Nu Àr det sÄ att dina herdar hava vistats i vÄrt grannskap, utan att vi hava gjort dem nÄgot förfÄng, och utan att nÄgot har kommit bort för dem under hela den tid de hava varit i Karmel.

8. FrÄga dina tjÀnare dÀrom, sÄ skola de sjÀlva sÀga dig det. LÄt nu vÄra mÀn finna nÄd för dina ögon. Vi hava ju kommit hit pÄ en glad dag. Giv dÀrför Ät dina tjÀnare och Ät din son David vad du kan hava till hands.»

9. NÀr nu Davids mÀn kommo dit, talade de pÄ Davids vÀgnar till Nabal alldeles sÄsom det var dem befallt, och sedan vÀntade de stilla.

10. Men Nabal svarade Davids tjÀnare och sade: »Vem Àr David, vem Àr Isais son? I denna tid Àr det mÄnga tjÀnare som rymma frÄn sina herrar.

11. Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat Ät mina fÄrklippare, och giva detta Ät mÀn om vilka jag icke ens vet varifrÄn de Àro?»

12. DÄ vÀnde Davids mÀn om och gingo sin vÀg; och nÀr de hade kommit tillbaka, berÀttade de for honom allt, sÄsom det hade tillgÄtt.

13. DÄ sade David till sina mÀn: »Var och en omgjorde sig med sitt svÀrd.» Och var och en omgjordade sig med sitt svÀrd; jÀmvÀl David sjÀlv omgjordade sig med sitt svÀrd. Och vid pass fyra hundra man följde med David ditupp, men tvÄ hundra stannade vid trossen.

14. Men en av tjÀnarna berÀttade för Abigail, Nabals hustru, och sade: »David har skickat sÀndebud hit frÄn öknen och lÄtit hÀlsa vÄr herre, men han visade av dem.

15. Dessa mÀn hava likvÀl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit nÄgot förfÄng, och aldrig har nÄgot kommit bort för oss under hela den tid vi drogo omkring i deras nÀrhet, medan vi voro dÀrute pÄ marken.

16. De voro en mur för oss bÄde dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.

17. SÄ betÀnk nu och se till, vad du bör göra, ty nÄgot ont Àr nog beslutet mot vÄr herre och över hela hans hus; och han Àr ju en ond man, sÄ att ingen vÄgar sÀga nÄgot Ät honom.»

18. DÄ gick Abigail strax och tog tvÄ hundra bröd, tvÄ vinlÀglar, fem tillredda fÄr, fem sea-mÄtt rostade ax, ett hundra russinkakor och tvÄ hundra fikonkakor, och lastade detta pÄ Äsnor.

19. Och hon sade till sina tjÀnare: »GÄn framför mig, jag vill komma efter eder.» Men för sin man Nabal sade hon intet hÀrom.

20. NÀr hon nu red pÄ sin Äsna och kom ned i en hÄlvÀg i berget, fick hon se David och hans mÀn komma ned frÄn motsatta sidan, sÄ att hon mÄste möta dem.

21. Men David hade sagt: »FörgÀves har jag skyddat allt vad den mannen hade i öknen, sÄ att intet av allt vad han Àgde har kommit bort; men har har vedergÀllt mig med ont för gott.

22. SÄ sant Gud mÄ straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhör honom icke lÄta nÄgon av mankön leva kvar till i morgon.»

23. DÄ nu Abigail fick se David, steg hon strax ned frÄn Äsnan och föll ned inför David pÄ sitt ansikte och bugade sig mot jorden.

24. Hon föll till hans fötter och sade: »PÄ mig vilar denna missgÀrning, herre. Men lÄt din tjÀnarinna fÄ tala inför dig, och hör pÄ din tjÀnarinnas ord.

25. Icke mÄ min herre fÀsta nÄgot avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det Àr han; Nabal heter han, och dÄrskap bor i honom. Men jag, din tjÀnarinna, har icke sett de mÀn som du, min herre, sÀnde.

26. Och nu, min herre, sÄ sant HERREN lever, och sÄ sant du sjÀlv lever, du som av HERREN har avhÄllits frÄn att Ädraga dig blodskuld och skaffa dig rÀtt med egen hand: mÄ det nu gÄ dina fiender och dem som söka bereda min herre ofÀrd sÄsom det mÄ gÄ Nabal.

27. Och lÄt nu dessa hÀlsningsskÀnker, som din trÀlinna har medfört till min herre, givas Ät de mÀn som följa min herre.

28. FörlÄt din tjÀnarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso Ät min herre uppbygga ett hus som bliver bestÄndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till nÄgot ont, sÄ lÀnge du lever.

29. Och om nÄgon stÄr upp för att förfölja dig och söka döda dig, sÄ mÄ min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv mÄ han lÀgga i sin slunga och slunga det bort.

30. NÀr nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel,

31. skall alltsÄ detta icke bliva dig en stötesten eller vara till hjÀrteÄngest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sjÀlv har skaffat sig rÀtt. Men nÀr HERREN gör min herre gott, sÄ tÀnk pÄ din tjÀnarinna.»

32. DÄ sade David till Abigal: »VÀlsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har sÀnt dig mig till mötes!

33. Och vÀlsignat vare ditt förstÄnd, och vÀlsignad vare du sjÀlv, som i dag har hindrat mig frÄn att Ädraga mig blodskuld och skaffa mig rÀtt med egen hand!

34. Men sÄ sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhÄllit mig frÄn att göra dig nÄgot ont: om du icke strax hade kommit mig till mötes, sÄ skulle i morgon, nÀr det hade blivit dager, ingen av mankön hava funnits kvar av Nabals hus.»

35. DÀrefter tog David emot av henne vad hon hade medfört Ät honom; och han sade till henne: »Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.»

36. NÀr sedan Abigail kom hem till Nabal, höll denne just i sitt hus ett gÀstabud, som var sÄsom en konungs gÀstabud; och Nabals hjÀrta var glatt i honom, och han var mycket drucken. DÀrför omtalade hon alls intet för honom förrÀn om morgonen, nÀr det blev dager.

37. Men om morgonen, nÀr ruset hade gÄtt av Nabal, omtalade hans hustru för honom vad som hade hÀnt. DÄ blev hans hjÀrta sÄsom dött i hans bröst, och han blev sÄsom en sten.

38. Och vid pass tio dagar dÀrefter slog HERREN Nabal, sÄ att han dog.

39. NÀr David hörde att Nabal var död, sade han: »Lovad vare HERREN, som pÄ Nabal har hÀmnats den smÀlek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjÀnare frÄn att göra vad ont var, under det att HERREN lÀt Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!» Och David sÀnde Ästad och lÀt sÀga Abigail att han önskade fÄ henne till sin hustru.

40. NÀr sÄ Davids tjÀnare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: »David har sÀnt oss till dig för att fÄ dig till hustru Ät sig.»

41. DÄ stod hon upp och föll ned till jorden pÄ sitt ansikte och sade: »MÄ din tjÀnarinna bliva en trÀlinna, som tvÄr min herres tjÀnares fötter.»

42. DÀrefter stod Abigail upp med hast och satte sig pÄ sin Äsna, likaledes de fem tÀrnor som utgjorde hennes följe. Och hon följde med dem som David hade sÀnt till henne och blev hans hustru.

43. David hade ock tagit till hustru Ahinoam frÄn Jisreel, sÄ att dessa bÄda blevo hans hustrur.

44. Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, Ät Palti, Lais' son, frÄn Gallim.

Significados: Samuel, Israel, Abigail, Saul.

VocĂȘ estĂĄ lendo 1 Samuel na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 31 capĂ­tulos, e 812 versĂ­culos.