2 Samuel

1. Efter Sauls död, nÀr David hade kommit tillbaka frÄn segern över Amalek, och nÀr David sedan i tvÄ dagar hade uppehÄllit sig i Siklag,

2. dÄ hÀnde sig pÄ tredje dagen att en man kom frÄn Sauls lÀger, med sönderrivna klÀder och med jord pÄ sitt huvud. Och nÀr han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.

3. David frÄgade honom: »VarifrÄn kommer du?» Han svarade honom: »Jag kommer sÄsom flykting ifrÄn Israels lÀger.»

4. DÄ sade David till honom: »Huru har det gÄtt? SÀg mig det.» Han svarade: »Folket har flytt ur striden, mÄnga av folket hava ocksÄ fallit och dött; Saul och hans son Jonatan Àro ock döda.»

5. David frÄgade den unge mannen som berÀttade detta för honom: »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan Àro döda?»

6. Den unge mannen som hade framfört underrÀttelsen till honom svarade: »Jag kom av en hÀndelse upp pÄ berget Gilboa, och dÀr fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.

7. NÀr han dÄ vÀnde sig om och fick se mig, ropade han pÄ mig, och jag svarade: 'HÀr Àr jag.'

8. DÄ frÄgade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.

9. Sedan sade han till mig: 'TrÀd fram hit till mig och giv mig dödsstöten, ty jag Àr gripen av dödens vanmakt, om ock livet Ànnu alltjÀmt Àr kvar i mig.'

10. DÄ trÀdde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt pÄ hans huvud, och ett armband som satt pÄ hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»

11. DÄ fattade David i sina klÀder och rev sönder dem; sÄ gjorde ock alla de mÀn som voro dÀr med honom.

12. Och de höllo dödsklagan och grÀto och fastade Ànda till aftonen för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och för Israels hus' skull, dÀrför att de hade fallit för svÀrd.

13. Och David frÄgade den unge mannen som hade framfört underrÀttelsen till honom: »VarifrÄn Àr du?» Han svarade: »Jag Àr son till en amalekit som lever hÀr sÄsom frÀmling.»

14. David sade till honom: »KÀnde du dÄ ingen fruktan för att utrÀcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»

15. Och David kallade pÄ en av sina mÀn och sade: »Kom hit och stöt ned honom.» Och han slog honom till döds.

16. Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har dödat HERRENS smorde.'»

17. Och David sjöng följande klagosÄng över Saul och hans son Jonatan,

18. och han befallde att man skulle lÀra Juda barn »BÄgsÄngen»; den Àr upptecknad i »Den redliges bok»:

19. »Din hÀrlighet, Israel, ligger slagen pÄ dina höjder. Huru hava icke hjÀltarna fallit!

20. Förkunnen det icke i Gat, bebÄden det ej pÄ Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke mÄ glÀdja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.

21. I Gilboa berg, pÄ eder mÄ ej falla dagg eller regn, ej ses offergÀrdsskördar. Ty hjÀltarnas sköld blev dÀr till smÀlek, Sauls sköld, ej sedan smord med olja.

22. FrÄn slagnas blod, frÄn hjÀltars hull vek Jonatans bÄge icke tillbaka, vÀnde Sauls svÀrd ej omÀttat Äter.

23. Saul och Jonatan, sÄ kÀra och ljuvliga för varandra i livet, de blevo ej heller skilda i döden, de tvÄ, som voro snabbare Àn örnar, starka mer Àn lejon.

24. Israels döttrar, grÄten över Saul, över honom som klÀdde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra klÀder med gyllene smycken.

25. Huru hava icke hjÀltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen pÄ dina höjder.

26. Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kÀrlek, mer Àn kvinnokÀrlek.

27. Huru hava icke hjÀltarna fallit, de bÄda stridssvÀrden förgÄtts!»

1. DÀrefter frÄgade David HERREN: »Skall jag draga upp till nÄgon av Juda stÀder?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» DÄ frÄgade David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»

2. SÄ drog dÄ David ditupp jÀmte sina bÄda hustrur, Ahinoam frÄn Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.

3. David lÀt ock sina mÀn draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons stÀder.

4. Dit kommo nu Juda mÀn och smorde David till konung över Juda hus. NÀr man berÀttade för David att det var mÀnnen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul,

5. skickade David sÀndebud till mÀnnen i Jabes i Gilead och lÀt sÀga till dem: »Varen vÀlsignade av HERREN, dÀrför att I haven bevisat eder herre Saul den barmhÀrtighetstjÀnsten att begrava honom!

6. SÄ mÄ nu ock HERREN bevisa barmhÀrtighet och trofasthet mot eder. SjÀlv vill jag ocksÄ göra eder gott, dÀrför att I haven gjort detta.

7. Varen alltsÄ nu vid gott mod och oförskrÀckta, fastÀn eder herre Saul Àr död; det Àr nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung över dem.»

8. Men Abner, Ners son, Sauls hÀrhövitsman, tog Sauls son Is-Boset och förde honom över till Mahanaim

9. och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och Jisreel, sÄ ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel.

10. Sauls son Is-Boset var fyrtio Är gammal, nÀr han blev konung över Israel, och han regerade i tvÄ Är. Allenast Juda hus höll sig till David.

11. Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde sammanrÀknat sju Är och sex mÄnader.

12. Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrÄn Mahanaim till Gibeon.

13. Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocksÄ ut; och de mötte varandra vid Gibeons damm. DÀr stannade de pÄ var sin sida om dammen.

14. Och Abner sade till Joab: »MÄ vi lÄta nÄgra unga mÀn stÄ upp och utföra en krigslek i vÄr Äsyn.» Joab svarade: »MÄ sÄ ske.»

15. DÄ stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.

16. Och de fattade varandra i huvudet och stötte svÀrdet i sidan pÄ varandra och föllo sÄ allasammans dÀrför blev detta stÀlle kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.

17. Sedan begynte en mycket hÄrd strid pÄ den dagen; men Abner och Israels mÀn blevo slagna av Davids folk.

18. Nu funnos dÀr tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad sÄsom en gasell pÄ fÀltet.

19. Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till höger eller till vÀnster frÄn Abner.

20. DĂ„ vĂ€nde Abner sig om och sade: Ȁr det du, Asael?» Han svarade: »Ja.»

21. DÄ sade Abner till honom: »VÀnd dig Ät annat hÄll, Ät höger eller Ät vÀnster. Angrip nÄgon av de yngre och försök att taga hans rustning.» Men Asael ville icke lÄta honom vara.

22. DÄ sade Abner Ànnu en gÄng till Asael: »LÄt mig vara. Du vill vÀl icke att jag skall slÄ dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»

23. NÀr han ÀndÄ icke ville lÄta honom vara, gav Abner honom med bakÀndan av sitt spjut en stöt i underlivet, sÄ att spjutet gick ut baktill; och han föll ned dÀr och dog pÄ stÀllet. Och var och en som kom till platsen dÀr Asael hade fallit ned och dött stannade dÀr.

24. Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men nÀr solen hade gÄtt ned och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, Ät Gibeons öken till,

25. dÄ samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, sÄ att de utgjorde en sluten skara, och intogo en stÀllning pÄ toppen av en och samma höjd.

26. Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall dÄ svÀrdet fÄ oavlÄtligen frossa? FörstÄr du icke att detta mÄste leda till ett bittert slut?» Huru lÀnge tÀnker du dröja, innan du befaller ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»

27. Joab svarade: »SÄ sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, dÄ hade folket först i morgon fÄtt draga sig tillbaka och upphöra att förfölja sina bröder.»

28. DÀrefter lÀt Joab stöta i basunen; dÄ stannade allt folket och förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.

29. Men Abner och hans mÀn tÄgade genom Hedmarken hela den natten; dÀrefter gingo de över Jordan och tÄgade vidare hela förmiddagen och kommo sÄ till Mahanaim.

30. Joab Äter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja Abner; dÄ fattades av Davids folk nitton man utom Asael.

31. Davids folk hade dÀremot slagit till döds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk.

32. Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. DÀrefter tÄgade Joab och hans mÀn hela natten och kommo i dagningen till Hebron.

1. Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lÄngvarigt. DÀrunder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare.

2. I Hebron föddes söner Ät David. hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam frÄn Jisreel.

3. Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur.

4. Den fjÀrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son.

5. Den sjÀtte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes Ät David i Hebron.

6. SÄ lÀnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus.

7. Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gÄtt in till min faders bihustru?»

8. För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: Ȁr jag dĂ„ ett hundhuvud frĂ„n Juda land? Just dĂ„ jag bevisar barmhĂ€rtighet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vĂ€nner, och icke har lĂ„tit dig falla i Davids hand, just dĂ„ tillvitar du mig att hava begĂ„tt en missgĂ€rning med denna kvinna.

9. Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hÀdanefter handlar sÄ mot David som HERREN med ed har lovat honom:

10. jag vill göra sÄ, att konungadömet tages ifrÄn Sauls hus, och att i stÀllet Davids tron bliver upprest över bÄde Israel och Juda, frÄn Dan Ànda till Beer-Seba.»

11. DÄ tordes han icke sÀga ett ord mer Ät Abner, av fruktan för honom.

12. Men Abner skickade strax sÀndebud till David och lÀt sÀga: »Vem tillhör landet?», och lÀt vidare sÀga: »Slut förbund med mig, sÄ skall jag bistÄ dig och göra sÄ, att hela Israel gÄr över till dig.»

13. Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, nÀmligen att du icke trÀder fram inför mitt ansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, nÀr du kommer för att trÀda fram inför mitt ansikte.»

14. DÀrefter skickade David sÀndebud till Is-Boset, Sauls son, och lÀt sÀga: »Giv mig Äter min hustru Mikal, som jag förvÀrvade mig för ett hundra filistéers förhudar.»

15. DÄ sÀnde Is-Boset Ästad och lÀt taga henne ifrÄn hennes man, Paltiel, Lais' son.

16. Men hennes man gick med henne och följde henne under bestÀndig grÄt Ànda till Bahurim. HÀr sade Abner till honom: »VÀnd om och gÄ dina fÀrde.» DÄ vÀnde han om.

17. Och Abner hade underhandlat med de Àldste i Israel och sagt: »Sedan lÄng tid tillbaka haven I sökt att fÄ David till konung över eder.

18. Fullborden nu edert uppsÄt, ty sÄ har HERREN sagt om David: Genom min tjÀnare Davids hand skall jag frÀlsa mitt folk Israel ifrÄn filistéernas hand och ifrÄn alla dess fienders hand.»

19. Likaledes talade Abner hÀrom med benjaminiterna. DÀrefter gick Abner ock Ästad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit lÀmpligt att svara.

20. NÀr dÄ Abner, Ätföljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett gÀstabud för Abner och hans mÀn.

21. Och Abner sade till David: »Jag vill stÄ upp och gÄ Ästad och församla hela Israel till min herre konungen, för att de mÄ sluta förbund med dig, sÄ att du bliver konung pÄ vad villkor dig lyster.» Sedan lÀt David Abner gÄ, och han drog bort i frid.

22. Just dÄ kommo Davids folk och Joab hem frÄn ett strövtÄg och förde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lÀngre kvar hos David i Hebron, ty denne hade lÄtit honom gÄ, och han hade dragit bort i frid.

23. Men nÀr Joab och hela hans hÀr kom hem, berÀttade man för honom och sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lÀt honom gÄ, och han drog bort i frid.»

24. DÄ gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! DÄ nu Abner hade kommit till dig, varför lÀt du dÄ honom gÄ, sÄ att han fritt kunde draga sina fÀrde?

25. Du kÀnner vÀl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig. Han ville utforska ditt görande och lÄtande, och utforska allt vad du förehar.

26. Sedan, nÀr Joab hade gÄtt ut frÄn David, sÀnde han bud efter Abner, och sÀndebuden förde denne tillbaka frÄn Bor-Hassira. Men David visste intet dÀrom.

27. NÀr Abner sÄ hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten, under förevÀndning att tala enskilt med honom; dÀr sÄrade han honom till döds med en stöt i underlivet -- detta for att hÀmnas sin broder Asaels blod.

28. NÀr David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mitt konungadöme Àro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod.

29. MÄ det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; och mÄ i Joabs hus aldrig fattas mÀn som hava flytning, eller som Àro spetÀlska, eller som stödja sig pÄ krycka, eller som falla för svÀrd, eller som lida brist pÄ bröd.»

30. SÄ hade nu Joab och hans broder Abisai drÀpt Abner, dÀrför att denne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.

31. Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: »Riven sönder edra klÀder och höljen eder i sorgdrÀkt och hÄllen dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick sjÀlv bakom bÄren.

32. SÄ begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grÄt vid Abners grav, och allt folket grÀt.

33. Och konungen sjöng följande klagosÄng över Abner: »MÄste dÄ Abner dö en gudlös dÄres död?

34. Dina hÀnder voro ju ej bundna, dina fötter ej slagna i fjÀttrar. Du föll sÄsom man faller för ogÀrningsmÀn.» DÄ begrÀt allt folket honom Ànnu mer.»

35. Och allt folket kom för att förmÄ David att Àta nÄgot under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar bröd eller nÄgot annat, förrÀn solen har gÄtt ned.»

36. NÀr folket hörde detta, behagade det dem alla vÀl, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket vÀl.

37. Och allt folket och hela Israel insÄg dÄ att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.

38. Och konungen sade till sina tjÀnare: »I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel.

39. Men jag Àr Ànnu svag, fastÀn jag Àr smord till konung, och dessa mÀn, Serujas söner, Àro starkare Àn jag. HERREN vedergÀlle den som ont gör, efter hans ondska.»

1. DÄ nu Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, sjönk allt hans mod, och hela Israel var förskrÀckt.

2. Men Sauls son hade till hövitsmÀn för sina strövskaror tvÄ mÀn, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, söner till Rimmon frÄn Beerot, av Benjamins barn. Ty ocksÄ Beerot rÀknas till Benjamin;

3. men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dÀr sedan sÄsom frÀmlingar, vilket de göra Ànnu i dag.

4. (OcksÄ Jonatan, Sauls son, hade lÀmnat efter sig en son, som nu var ofÀrdig i fötterna. Han var nÀmligen fem Är gammal, nÀr budskapet om Saul och Jonatan kom frÄn Jisreel, och dÄ tog hans sköterska honom och flydde; men under hennes brÄda flykt föll han omkull och blev dÀrefter halt; och han hette Mefiboset.)

5. Nu gingo beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana Ästad och kommo till Is-Bosets hus, dÄ det var som hetast pÄ dagen, medan han lÄg i sin middagssömn.

6. NÀr de sÄ, under förevÀndning att hÀmta vete, hade kommit in i det inre av huset, sÄrade de honom med en stöt i underlivet; dÀrefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.

7. De kommo alltsÄ in i huset, nÀr han lÄg pÄ sin vilobÀdd i sovkammaren, och sÄrade honom till döds och höggo huvudet av honom; dÀrpÄ togo de hans huvud och fÀrdades genom Hedmarken hela natten.

8. Och de förde sÄ Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: »Se hÀr Àr Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen hÀmnd pÄ Saul och hans efterkommande.»

9. DÄ svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons söner, och sade till dem: »SÄ sant HERREN lever, han som har förlossat mig frÄn all nöd:

10. den som förkunnade för mig och sade: 'Nu Àr Saul död', och som menade sig vara en glÀdjebudbÀrare, honom lÀt jag gripa och drÀpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbÀrarlön;

11. huru mycket mer skall jag icke dÄ nu, nÀr ogudaktiga mÀn hava drÀpt en oskyldig man i hans eget hus, pÄ hans sÀng, utkrÀva hans blod av eder hand och utrota eder frÄn jorden!»

12. PÄ Davids befallning drÀpte hans mÀn dem sedan och höggo av deras hÀnder och fötter och hÀngde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.

VocĂȘ estĂĄ lendo 2 Samuel na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 24 capĂ­tulos, e 695 versĂ­culos.