2 Samuel

1. Följande Är, vid den tid dÄ konungarna plÀgade draga i fÀlt, sÀnde David Ästad Joab och med honom sina tjÀnare och hela Israel; och de hÀrjade Ammons barns land och belÀgrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

2. DÄ hÀnde sig en afton, nÀr David hade stÄtt upp frÄn sitt lÀger och gick omkring pÄ konungshusets tak, att han frÄn taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skÄda.

3. David sÀnde dÄ Ästad och förfrÄgade sig om kvinnan, och man sade: »Det Àr Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»

4. DÄ sÀnde David nÄgra mÀn med uppdrag att hÀmta henne, och hon kom till honom, och han lÄg hos henne, nÀr hon hade helgat sig frÄn sin orenhet. Sedan ÄtervÀnde hon hem.

5. Men kvinnan blev havande; hon sÀnde dÄ Ästad och lÀt underrÀtta David dÀrom och sÀga: »Jag Àr havande.»

6. DÄ sÀnde David till Joab detta bud: »SÀnd till mig hetiten Uria.» SÄ sÀnde dÄ Joab Uria till David.

7. Och nÀr Uria kom till David, frÄgade denne om det stod vÀl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.

8. DÀrefter sade David till Uria: »GÄ nu ned till ditt hus och tvÄ dina fötter.» NÀr dÄ Uria gick ut ur konungens hus, sÀndes en gÄva frÄn konungen efter honom.

9. Men Uria lade sig till vila vid ingÄngen till konungshuset, jÀmte hans herres alla andra tjÀnare, och gick icke ned till sitt eget hus.

10. Detta berÀttade man för David och sade: »Uria har icke gÄtt ned till sitt hus.» DÄ sade David till Uria: »Du kommer ju frÄn resan; varför har du dÄ icke gÄtt ned till ditt hus?»

11. Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lÀgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjÀnare Àro lÀgrade ute pÄ marken: skulle jag dÄ gÄ in i mitt hus för att Àta och dricka och ligga hos min hustru? SÄ sant du lever, sÄ sant din sjÀl lever: jag vill icke göra sÄ.»

12. DÄ sade David till Uria: »Stanna hÀr ocksÄ i dag, sÄ vill jag i morgon sÀnda dig Ästad.» SÄ stannade dÄ Uria i Jerusalem den dagen och den följande.

13. Och David inbjöd honom till sig och lÀt honom Àta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig pÄ sitt lÀger tillsammans med sin herres tjÀnare, och gick icke ned till sitt hus.

14. Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sÀnde det med Uria.

15. I brevet skrev han sÄ: »StÀllen Uria lÀngst fram, dÀr striden Àr som hÀftigast, och dragen eder sedan tillbaka frÄn honom, sÄ att han bliver slagen till döds.»

16. Under belÀgringen av staden skickade dÄ Joab Uria till den plats dÀr han visste att de tappraste mÀnnen funnos.

17. Och mÀnnen i staden gjorde ett utfall och gÄvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjÀnare, föllo; ocksÄ hetiten Uria dödades.

18. DÄ sÀnde Joab och lÀt berÀtta för David allt vad som hade hÀnt under striden.

19. Och han bjöd budbÀraren och sade: »NÀr du har omtalat för konungen allt vad som har hÀnt under striden,

20. dÄ upptÀndes kanske konungens vrede, och han sÀger till dig: 'Varför gingen I under striden sÄ nÀra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrÄn muren?

21. Vem var det som slog ihjÀl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned pÄ honom frÄn muren, sÄ att han dödades, dÀr i Tebes? Varför gingen I dÄ sÄ nÀra intill muren?' Men dÄ skall du sÀga: 'Din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ock död.'»

22. BudbÀraren gick Ästad och kom och berÀttade för David allt vad Joab hade sÀnt honom att sÀga;

23. budbÀraren sade till David: »MÀnnen blevo oss övermÀktiga och drogo ut mot oss pÄ fÀltet, men vi slogo dem tillbaka Ànda till stadsporten.

24. DÄ sköto skyttarna uppifrÄn muren pÄ dina tjÀnare, sÄ att flera av konungens tjÀnare dödades; din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ock död.»

25. DÄ sade David till budbÀraren: »SÄ skall du sÀga till Joab: 'LÄt icke detta förtryta dig, ty svÀrdet förtÀr Àn den ene, Àn den andre; fortsatt med kraft stadens belÀgring och förstör den.' Och intala honom sÄ mod.»

26. DÄ nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.

27. Och nÀr sorgetiden var förbi, sÀnde David och lÀt hÀmta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; dÀrefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.

1. Och HERREN sÀnde Natan till David. NÀr han kom in till honom, sade han till honom: »TvÄ mÀn bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.

2. Den rike hade fÄr och fÀkreatur i stor myckenhet.

3. Men den fattige hade icke mer Àn ett enda litet lamm, som han hade köpt; han uppfödde det, och det vÀxte upp hos honom och hans söner, tillsammans med dem: det Ät av hans brödstycke och drack ur hans bÀgare och lÄg i hans famn och var för honom sÄsom en dotter.

4. SÄ kom en vÀgfarande till den rike mannen; dÄ nÀndes han icke taga av sina fÄr och fÀkreatur för att tillreda Ät den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det Ät mannen som hade kommit till honom.»

5. DÄ upptÀndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: »SÄ sant HERREN lever: dödens barn Àr den man som har gjort detta.

6. Och lammet skall han ersÀtta fyradubbelt, dÀrför att han gjorde sÄdant, och eftersom han var sÄ obarmhÀrtig.»

7. Men Natan sade till David: »Du Àr den mannen. SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har rÀddat dig ur Sauls hand.

8. Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara för litet, sÄ vore jag villig att ytterligare giva dig bÄde ett och annat.

9. Varför har du dÄ föraktat HERRENS ord och gjort vad ont Àr i hans ögon? Hetiten Uria har du lÄtit slÄ ihjÀl med svÀrd, och hans hustru har du tagit till hustru Ät dig sjÀlv; ja, honom har du drÀpt med Ammons barns svÀrd.

10. SÄ skall nu icke heller svÀrdet vika ifrÄn ditt hus till evig tid, dÀrför att du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru Ät dig.

11. SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall lÄta olyckor komma över dig frÄn ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inför dina ögon och giva dem Ät en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt pÄ ljusa dagen.

12. Ty vÀl har du gjort sÄdant i hemlighet, men jag vill lÄta detta ske inför hela Israel, och det pÄ ljusa dagen.»

13. DÄ sade David till Natan: »Jag har syndat mot HERREN.» Natan sade till David: »SÄ har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke dö.

14. Men eftersom du genom denna gÀrning har kommit HERRENS fiender att förakta honom, skall ock den son som har blivit född Ät dig döden dö.»

15. Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade fött Ät David, han slog det, sÄ att det blev dödssjukt.

16. DÄ sökte David Gud för gossens skull; och David höll fasta, och nÀr han kom hem, lÄg han pÄ bara marken över natten.

17. DÄ stodo de Àldste i hans hus upp och gingo till honom, för att förmÄ honom att stiga upp frÄn marken; men han ville icke, och han Ät icke heller nÄgot med dem.

18. Men pÄ sjunde dagen dog barnet. DÄ fruktade Davids tjÀnare att om tala för honom att barnet hade dött, ty de tÀnkte: »NÀr vi talade till honom, medan barnet Ànnu levde, ville han ju icke lyssna till vÄra ord. Huru skulle vi dÄ kunna sÀga till honom att barnet har dött? Han kunde göra nÄgot ont.»

19. Men nÀr David sÄg att hans tjÀnare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. DÄ frÄgade David sina tjÀnare: »Har barnet dött?» De svarade: »Ja.»

20. DÄ stod David upp frÄn marken och tvÄdde sig och smorde sig och bytte om klÀder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och nÀr han kom hem igen, begÀrde han att man skulle sÀtta fram mat Ät honom, och han Ät.

21. DÄ sade hans tjÀnare till honom: »Varför gör du pÄ detta sÀtt? Medan barnet levde, fastade du och grÀt för dess skull; men sÄ snart barnet har dött, stÄr du upp och Àter!»

22. Han svarade: sÄ lÀnge barnet Ànnu levde, fastade och grÀt jag, ty jag tÀnkte: 'Vem vet, kanhÀnda bliver HERREN mig nÄdig och lÄter barnet fÄ leva.'

23. Men nu, nÀr det har dött, varför skulle jag dÄ fasta? Kan jag vÀl skaffa honom tillbaka igen? Jag gÄr bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.»

24. Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och lÄg hos henne. Och hon födde en son, Ät vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN Àlskade honom

25. och sÀnde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, för HERRENS skull.

Significados: Israel, Urias.

VocĂȘ estĂĄ lendo 2 Samuel na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Antigo Testamento, tem 24 capĂ­tulos, e 695 versĂ­culos.