Hebreus

14. Eftersom vi nu hava en stor översteprÀst, som har farit upp genom himlarna, nÀmligen Jesus, Guds Son, sÄ lÄtom oss hÄlla fast vid bekÀnnelsen.

15. Ty vi hava icke en sÄdan översteprÀst som ej kan hava medlidande med vÄra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

16. LÄtom oss dÀrför med frimodighet gÄ fram till nÄdens tron, för att vi mÄ undfÄ barmhÀrtighet och finna nÄd, till hjÀlp i rÀtt tid.

1. Ty var och en som skall bliva översteprÀst uttages bland mÀnniskor och tillsÀttes för att till mÀnniskors bÀsta göra tjÀnst inför Gud, genom att frambÀra gÄvor och offer för synder.

2. Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just dÀrför att han sjÀlv Àr behÀftad med svaghet

3. och, för denna sin svaghets skull, mÄste offra för sina egna synder likavÀl som för folkets.

4. Och ingen tager sig sjÀlv denna vÀrdighet, utan han mÄste, sÄsom Aron, kallas dÀrtill av Gud.

5. SÄ tog sig icke heller Kristus sjÀlv Àran att bliva översteprÀst, utan den Àran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du Àr min Son, jag har i dag fött dig»,

6. likasom han ock pÄ ett annat stÀlle sÀger: »Du Àr en prÀst till evig tid, efter Melkisedeks sÀtt.»

7. Och med starkt rop och tÄrar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och Äkallan till den som kunde frÀlsa honom frÄn döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin Ängest.

8. SÄ lÀrde han, fastÀn han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

9. och nÀr han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som Àro honom lydiga, upphovet till evig frÀlsning

10. och hÀlsades av Gud sÄsom översteprÀst »efter Melkisedeks sÀtt».

11. HÀrom hava vi mycket att sÀga, mycket som Àr svÄrt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit sÄ tröga till att höra.

12. Ty fastÀn det kunde vara pÄ tiden att I sjÀlva voren lÀrare, behöves det snarare att man nu Äter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit dÀrhÀn med eder, att I behöven mjölk i stÀllet för stadig mat.

13. Men om nÄgon Àr sÄdan att han Ànnu mÄste leva av mjölk, dÄ Àr han oskicklig att förstÄ en undervisning om rÀttfÀrdighet; han Àr ju Ànnu ett barn.

14. Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.

1. LÄtom oss dÀrför lÀmna bakom oss de första grunderna av lÀran om Kristus och gÄ framÄt mot det som hör till fullkomningen; lÄtom oss icke Äter lÀgga grunden med bÀttring frÄn döda gÀrningar och med tro pÄ Gud,

2. med undervisning om dop och handpÄlÀggning, om de dödas uppstÄndelse och en evig dom.

3. Ja, detta vilja vi göra, sÄframt Gud eljest tillstÀdjer det.

4. Ty dem till vilka ljuset en gÄng har kommit, och som hava smakat den himmelska gÄvan och blivit delaktiga av helig ande,

5. och som hava fÄtt smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsÄlderns krafter,

6. men som ÀndÄ hava avfallit -- dem Àr det omöjligt att Äterföra till ny bÀttring, eftersom de pÄ nytt korsfÀsta Guds Son Ät sig och utsÀtta honom för bespottelse.

7. Det Àr ju sÄ, att den jord som indricker regnet, nÀr det titt och ofta strömmar ned dÀröver, och som framalstrar vÀxter, dem till gagn för vilkas rÀkning den brukas, den jorden fÄr vÀlsignelse frÄn Gud.

8. Den Äter som bÀr törne och tistel, den Àr ingenting vÀrd och Àr förbannelsen nÀra, och slutet bliver att den avbrÀnnes med eld.

9. Men i frÄga om eder, I Àlskade, Àro vi vissa om vad bÀttre Àr, och vad som lÀnder till frÀlsning, om vi ock nu tala pÄ detta sÀtt.

10. Ty Gud Àr icke orÀttvis, sÄ att han förgÀter vad I haven verkat, och vilken kÀrlek I bevisaden mot hans namn, dÄ I tjÀnaden de heliga, sÄsom I Ànnu gören.

11. Men vÄr Ästundan Àr att var och en av eder visar samma nit att intill Ànden bevara full visshet i sitt hopp,

12. sÄ att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare Ät dem som genom tro och tÄlamod fÄ till arvedel vad utlovat Àr.

13. Ty nÀr Gud gav löftet Ät Abraham, svor han vid sig sjÀlv -- eftersom han icke hade nÄgon högre att svÀrja vid --

14. och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen vÀlsigna dig och storligen föröka dig.»

15. Och nÀr denne tÄligt förbidade, fick han sÄ vad utlovat var.

16. MÀnniskor svÀrja ju vid den som Àr högre Àn de, och eden tjÀnar dem till bekrÀftelse och gör en Ànde pÄ all tvist.

17. DÀrför, nÀr Gud ville för dem som skulle fÄ till arvedel vad löftet innebar Ànnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rÄdslut, lade han dÀrtill en ed.

18. SÄ skulle vi genom tvÄ oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfÄ en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vÄr rÀddning i att hÄlla fast vid det hopp som ligger framför oss.

19. I det hoppet hava vi ett sÀkert och fast sjÀlens ankare, som nÄr innanför förlÄten,

20. dit Jesus, sÄsom vÄr förelöpare, har gÄtt in för oss, i det han blev en översteprÀst »efter Melkisedeks sÀtt, till evig tid».

1. Denne Melkisedek, som var konung i Salem och prÀst Ät Gud den Högste -- han som gick Abraham till mötes, nÀr denne var stadd pÄ ÄtervÀgen, sedan han hade slagit konungarna, och som vÀlsignade honom,

2. varvid Abraham Ä sin sida gav honom tionde av allt; denne, som nÀr man uttyder vad han kallas, Àr först och frÀmst »rÀttfÀrdighetens konung», men dÀrjÀmte ock »Salems konung», det Àr »fridens konung»,

3. denne som stÄr dÀr utan fader, utan moder och utan slÀktledning, utan begynnelse pÄ sina dagar och utan Ànde pÄ sitt liv och likstÀlles med Guds Son -- denne förbliver en prÀst för bestÀndigt.

4. Och sen nu huru stor han Àr, denne Ät vilken vÄr stamfader Abraham gav tionde av det förnÀmsta bytet.

5. Medan de av Levi söner, som undfÄ prÀstÀmbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det Àr av sina bröder, fastÀn dessa hava utgÄtt frÄn Abrahams lÀnd,

6. tog denne, som icke var av deras slÀkt, tionde av Abraham och vÀlsignade honom, densamme som hade fÄtt löftena.

7. Nu lÀr ingen kunna neka att det plÀgar vara den ringare som mottager vÀlsignelse av den som stÄr högre.

8. Och medan det hÀr Àr dödliga mÀnniskor som taga tionde, Àr det dÀr en som fÄr det vittnesbördet att han förbliver levande.

9. Genom Abraham har pÄ visst sÀtt ocksÄ Levi, som tager tionde, fÄtt giva tionde;

10. ty han var Ànnu i sin stamfaders lÀnd, nÀr Melkisedek gick denne till mötes.

11. Vore det nu sÄ, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prÀstadömet -- och pÄ detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det dÄ behövts att en prÀst av annat slag, »efter Melkisedeks sÀtt», skulle uppstÄ, en som icke nÀmnes »efter Arons sÀtt»?

12. (Om prÀstadömet förÀndras, mÄste ju med nödvÀndighet ocksÄ lagen förÀndras.)

13. Den som detta sÀges om hörde nÀmligen till en annan stam, en stam frÄn vilken ingen har utgÄtt, som har gjort tjÀnst vid altaret.

14. Ty det Àr en kÀnd sak att han som Àr vÄr Herre har trÀtt fram ur Juda stam; och med avseende pÄ den har Moses icke talat nÄgot om prÀster.

15. Och Ànnu mycket tydligare blir detta, dÄ nu en prÀst av annat slag uppstÄr, lik Melkisedek dÀri,

16. att han har blivit prÀst icke pÄ grund av en lag som stadgar hÀrstamning efter köttet, utan pÄ grund av en kraft som kommer av oförgÀngligt liv.

17. Han fÄr nÀmligen det vittnesbördet: »Du Àr en prÀst till evig tid, efter Melkisedeks sÀtt.»

18. SÄ upphÀves nu visserligen en föregÄende stadga, dÀrför att den var svag och gagnlös --

19. eftersom lagen icke kunde Ästadkomma nÄgot fullkomligt -- men ett bÀttre hopp sÀttes i stÀllet, ett hopp genom vilket vi fÄ nalkas Gud.

20. Och i sÄ mÄtto som detta icke har kommit till stÄnd utan edlig bekrÀftelse -- det Àr nÀmligen sÄ, att medan de andra hava blivit prÀster utan edlig bekrÀftelse,

21. har denne blivit det med sÄdan bekrÀftelse, genom den som sade till honom: »Herren har svurit och skall icke Ängra sig: 'Du Àr en prÀst till evig tid'» --

22. i sÄ mÄtto Àr ocksÄ det förbund bÀttre, som har Jesus till löftesman.

23. Och medan de förra prÀsterna hava mÄst bliva flera, dÀrför att de genom döden hindrades frÄn att förbliva i sin tjÀnst,

24. har dÀremot denne ett oförgÀngligt prÀstadöme, eftersom han förbliver »till evig tid».

25. DÀrför kan han ock till fullo frÀlsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

26. En sÄdan översteprÀst hövdes oss ocksÄ att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild frÄn syndare och upphöjd över himmelen,

27. en som icke var dag behövde frambÀra offer, sÄsom de andra översteprÀsterna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nÀmligen en gÄng för alla, nÀr han offrade sig sjÀlv.

28. Ty lagen insÀtter till översteprÀster mÀnniskor som Àro behÀftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekrÀftelse, insÀtter en »Son» som Àr fullkomnad »till evig tid».

Significados: Jesus, Levi.

VocĂȘ estĂĄ lendo Hebreus na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Novo Testamento, tem 13 capĂ­tulos, e 303 versĂ­culos.