Lucas

1. Det osyrade brödets högtid, som ock kallas pÄsk, var nu nÀra.

2. Och översteprÀsterna och de skriftlÀrde sökte efter tillfÀlle att röja honom ur vÀgen. De fruktade nÀmligen för folket.

3. Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

4. Denne gick bort och talade med översteprÀsterna och befÀlhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlÀmna honom Ät dem.

5. DÄ blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

6. Och han gick in pÄ deras anbud och sökte sedan efter lÀgligt tillfÀlle att förrÄda honom Ät dem, utan att nÄgon folkskockning uppstod.

7. SÄ kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, dÄ man skulle slakta pÄskalammet.

8. DÄ sÀnde han Ästad Petrus och Johannes och sade: »GÄn Ästad och reden till Ät oss, sÄ att vi kunna Àta pÄskalammet.»

9. De frÄgade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»

10. Han svarade dem: NÀr I kommen in i staden, skolen I möta en man som bÀr en kruka vatten. Följen honom till det hus dÀr han gÄr in.

11. Och sÀgen till husbonden i det huset: 'MÀstaren frÄgar dig: Var finnes hÀrbÀrget dÀr jag skall Àta pÄskalammet med mina lÀrjungar?'

12. DÄ skall han visa eder en stor sal i övre vÄningen, ordnad för mÄltid; reden till dÀr.»

13. Och de gingo Ästad och funno det sÄ som han hade sagt dem; och de redde till pÄskalammet.

14. Och nÀr stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

15. Och han sade till dem: »Jag har högeligen Ästundat att Àta detta pÄskalamm med eder, förrÀn mitt lidande begynner;

16. ty jag sÀger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrÀn den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17. Och han lÀt giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18. ty jag sÀger eder att jag hÀrefter icke, förrÀn Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer frÄn vintrÀd.»

19. Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav Ät dem och sade: »Detta Àr min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min Äminnelse.»

20. Sammalunda tog han ock kalken, efter mÄltiden, och sade: »Denna kalk Àr det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

21. Men se, den som förrÄder mig, hans hand Àr med mig pÄ bordet.

22. Ty MÀnniskosonen skall gÄ bort, sÄsom förut Àr bestÀmt; men ve den mÀnniska genom vilken han bliver förrÄdd!»

23. Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det vÀl kunde vara som skulle göra detta.

24. En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle rÀknas för den störste.

25. DÄ sade han till dem: »Konungarna upptrÀda mot sina folk sÄsom hÀrskare, och de som hava myndighet över folken lÄta kalla sig 'nÄdige herrar'.

26. Men sÄ Àr det icke med eder; utan den som Àr störst bland eder, han vare sÄsom den yngste, och den som Àr den förnÀmste, han vare sÄsom en tjÀnare.

27. Ty vilken Ă€r större: den som ligger till bords eller den som tjĂ€nar? Är det icke den som ligger till bords? Och likvĂ€l Ă€r jag hĂ€r ibland eder sĂ„som en tjĂ€nare. --

28. Men I Àren de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

29. och sÄsom min Fader har överlÄtit konungslig makt Ät mig, sÄ överlÄter jag likadan makt Ät eder,

30. sÄ att I skolen fÄ Àta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta pÄ troner sÄsom domare över Israels tolv slÀkter.

31. Simon, Simon! Se, Satan har begÀrt att fÄ eder i sitt vÄld, för att kunna sÄlla eder sÄsom vete;

32. men jag har bett för dig, att din tro icke mÄ bliva om intet. Och nÀr du en gÄng har omvÀnt dig, sÄ styrk dina bröder.»

33. DÄ sade han till honom: »Herre, jag Àr redo att med dig bÄde gÄ i fÀngelse och gÄ i döden.»

34. Men han svarade: »Jag sÀger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrÀn du tre gÄnger har förnekat mig och sagt att du icke kÀnner mig.»

35. Ytterligare sade han till dem: »NÀr jag sÀnde eder Ästad utan penningpung, utan rÀnsel, utan skor, icke fattades eder dÄ nÄgot?» De svarade: »Intet.»

36. DÄ sade han till dem: »Nu Äter mÄ den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en rÀnsel, han göre sammalunda; och den som icke har nÄgot svÀrd, han sÀlje sin mantel och köpe sig ett sÄdant.

37. Ty jag sÀger eder att pÄ mig mÄste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev rÀknad bland ogÀrningsmÀn'. Ja, det som Àr förutsagt om mig, det gÄr nu i fullbordan»

38. DÄ sade de: »Herre, se hÀr Àro tvÄ svÀrd.» Han svarade dem: »Det Àr nog.»

39. Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, sÄsom hans sed var; och hans lÀrjungar följde honom.

40. Men nÀr han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mÄn komma i frestelse.»

41. Sedan gick han bort ifrÄn dem, vid pass ett stenkast, och föll ned pÄ sina knÀn och bad

42. och sade: »Fader, om det Àr din vilja, sÄ tag denna kalk ifrÄn mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

43. DÄ visade sig för honom en Àngel frÄn himmelen, som styrkte honom.

44. Men han hade kommit i svÄr Ängest och bad allt ivrigare, och hans svett blev sÄsom blodsdroppar, som föllo ned pÄ jorden.

45. NÀr han sedan stod upp frÄn bönen och kom tillbaka till lÀrjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

46. DÄ sade han till dem: »Varför soven I? StÄn upp, och bedjen att I icke mÄn komma i frestelse.»

47. Och se, medan han Ànnu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trÀdde fram till Jesus för att kyssa honom.

48. Men Jesus sade till honom: »Judas, förrÄder du MÀnniskosonen med en kyss?»

49. DÄ nu de som voro med Jesus sÄgo vad som var pÄ fÀrde, frÄgade de: »Herre, skola vi hugga till med svÀrd?»

50. Och en av dem högg till översteprÀstens tjÀnare och högg sÄ av honom högra örat.

51. DÄ svarade Jesus och sade: »LÄten det gÄ sÄ lÄngt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprÀsterna och befÀlhavarna för tempelvakten och de Àldste: »SÄsom mot en rövare haven I gÄtt ut med svÀrd och stavar.

53. FastÀn jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke strÀckt ut edra hÀnder emot mig men detta Àr eder stund, och nu rÄder mörkrets makt.»

54. SÄ grepo de honom och förde honom Ästad in i översteprÀstens hus. Och Petrus följde efter pÄ avstÄnd.

55. Och de tÀnde upp en eld mitt pÄ gÄrden och satte sig dÀr tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

56. Men en tjÀnstekvinna, som fick se honom, dÀr han satt vid elden fÀste ögonen pÄ honom och sade: »OcksÄ denne var med honom.

57. Men han nekade och sade: »Kvinna, jag kÀnner honom icke.»

58. Kort dÀrefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »OcksÄ du Àr en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det Àr jag icke.»

59. Vid pass en timme dÀrefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var ocksÄ denne med honom; han Àr ju ock en galilé.»

60. DÄ svarade Petrus: »Jag förstÄr icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han Ànnu talade, gol hanen.

61. DÄ vÀnde Herren sig om och sÄg pÄ Petrus; och Petrus kom dÄ ihÄg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »FörrÀn hanen i dag har galit, skall du tre gÄnger förneka mig.»

62. Och han gick ut och grÀt bitterligen.

63. Och de mÀn som höllo Jesus fÄngen begabbade honom och misshandlade honom.

64. De höljde över honom och frÄgade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

65. MÄnga andra smÀdliga ord talade de ock mot honom.

66. Men nÀr det blev dag, församlade sig folkets Àldste, översteprÀster och skriftlÀrde, och lÀto föra honom inför sitt Stora rÄd

67. och sade: Ȁr du Messias, sĂ„ sĂ€g oss det.» Men han svarade dem: »Om jag sĂ€ger eder det, sĂ„ tron I det icke.

68. Och om jag frÄgar, sÄ svaren I icke.

69. Men hÀrefter skall MÀnniskosonen sitta pÄ den gudomliga Maktens högra sida.»

70. DÄ sade de alla: »SÄ Àr du dÄ Guds Son?» Han svarade dem: »I sÀgen det sjÀlva, att jag Àr det.»

71. DÄ sade de: »Vad behöva vi mer nÄgot vittnesbörd? Vi hava ju sjÀlva nu hört det av hans egen mun.»

Significados: Judas, Jesus, Messias.

VocĂȘ estĂĄ lendo Lucas na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lĂ­vro compĂŽe o Novo Testamento, tem 24 capĂ­tulos, e 1150 versĂ­culos.