Salmos

1. Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

2. utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.

3. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

4. Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför.

5. Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.

6. Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

1. Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2. Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3. »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4. Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5. Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6. »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7. Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8. Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10. Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11. Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1. En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2. HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3. Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4. Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5. Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6. Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7. Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8. Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9. Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

1. För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.

2. När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.

3. I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? Sela.

4. Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.

5. Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.

6. Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.

7. Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.

8. Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

9. I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.

1. För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

2. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

3. Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

4. HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

5. Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

6. De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

7. Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

8. Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

9. HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

10. Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

11. Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

12. Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

13. Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

1. För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

2. HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.

3. Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

4. Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?

5. Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.

6. Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

7. Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.

8. Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

9. Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

10. HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.

11. Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.

1. En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.

2. HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,

3. så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.

4. HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,

5. har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,

6. så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.

7. Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.

8. Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.

9. HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.

10. Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.

11. Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.

12. Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.

13. Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;

14. och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.

15. Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.

16. Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.

17. Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.

18. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.

1. För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

2. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

3. Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

4. När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

5. vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

6. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

7. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

8. får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

9. fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.

10. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

1. För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

2. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

3. Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

4. Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

5. Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

6. Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

7. Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

8. Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

9. och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

10. Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

11. Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

12. Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

13. Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

14. Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

15. på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

16. Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

17. HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

18. DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

19. Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

20. Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

21. Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

1. Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

2. Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

3. Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

4. Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

5. Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

6. Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

7. Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

8. Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

9. Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10. Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

11. Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

12. Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

13. Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

14. Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

15. Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

16. Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

17. De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

18. för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

1. För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

2. ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

3. När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

4. HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

5. HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

6. Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

7. Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.

1. För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3. De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4. HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5. dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6. »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7. HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8. Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

9. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. Huru länge, HERRE; skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?

3. Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Huru länge skall min fiende förhäva sig över mig?

4. Skåda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden;

5. på det att min fiende icke må säga: »Jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

6. Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjde sig över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han har gjort väl mot mig.

1. För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

2. HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

3. Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

4. Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

5. Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

6. Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

7. Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

1. En psalm av David. HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg?

2. Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat;

3. den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa;

4. den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;

5. den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.

1. En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

2. Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;

3. de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»

4. Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.

5. HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.

6. En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.

7. Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.

8. Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

9. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

10. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

11. Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.

1. En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

2. Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

3. Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

4. Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

5. Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

6. Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

7. Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

8. Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

9. för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

10. Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

11. Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

12. Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

13. Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

14. ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

15. Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

1. För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

2. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

3. HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

4. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

5. Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

6. Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

7. Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

8. Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

9. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

10. Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

11. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

12. Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

13. Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

14. Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

15. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

16. Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

17. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

18. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

19. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

20. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

21. HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

22. Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

23. nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

24. Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

25. Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

26. Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

27. Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

28. Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

29. Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

30. Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

31. Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

32. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

33. Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

34. du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

35. du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

36. Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

37. du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

38. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

39. Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

40. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

41. Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

42. De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

43. Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

44. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

45. Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

46. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

47. HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

48. Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

49. du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

50. Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

51. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

3. den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

4. det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

5. De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

6. och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

7. Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

8. HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

9. HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

10. HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

11. De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

12. Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

13. Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

14. Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

15. Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.

3. Han sände dig hjälp från helgedomen, och stödje dig från Sion.

4. Han tänke på alla dina spisoffer och upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.

5. Han give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.

6. Må vi få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner.

7. Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.

8. De andra prisa vagnar, de prisa hästar, men vi prisa HERRENS, vår Guds, namn.

9. De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.

10. HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss på den tid då vi ropa.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

3. Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

4. Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

5. Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

6. Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

7. Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

8. Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

9. Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

10. Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

11. Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

12. Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

13. Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

14. Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.

1. För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

2. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

3. Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

4. Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

5. På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

6. Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

7. Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

8. Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

9. »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

10. Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

11. På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

12. Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

13. Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

14. Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

15. Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

16. Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

17. Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

18. Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

19. De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

20. Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

21. Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22. Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

23. Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

24. I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

25. Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

26. Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

27. De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

28. Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

29. Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

30. Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

31. Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

32. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

1. En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

2. han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

3. han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

4. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

5. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

6. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

1. Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.

2. Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

3. Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

4. Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

5. Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

6. Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

7. Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

8. Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

9. Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

10. Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

1. Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2. Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3. Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4. HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5. Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7. Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8. HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10. Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11. För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12. Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13. Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14. HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15. Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16. Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17. Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18. Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19. Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20. Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21. Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22. Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

1. Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

2. Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

3. Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

4. Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

5. Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

6. Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

7. för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

8. HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

9. Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

10. i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

11. Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

12. Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

1. Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

2. När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

3. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

4. Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

5. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

6. Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

7. Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

8. Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

9. fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

10. Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

11. Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

12. Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

13. Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

14. Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

1. Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.

2. Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom.

3. Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan.

4. Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort.

5. Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.

6. Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!

7. HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.

8. HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde.

9. Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.

1. En psalm av David. Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt;

2. given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.

3. HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.

4. HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.

5. HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar.

6. Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar.

7. HERRENS röst sprider ljungeldslågor.

8. HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades' öken att bäva.

9. HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.

10. HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.

11. HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

1. En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

2. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

3. HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

4. HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5. Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

6. Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

7. Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

8. HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

9. Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10. »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11. Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12. Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

3. Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

4. Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

5. Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

6. I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

7. Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

8. Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

9. och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

10. Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

11. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

12. För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

13. Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

14. Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

15. Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

16. Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

17. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

18. HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

19. Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

20. Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

21. Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

22. Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

23. Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

24. Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

25. Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

1. Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

2. Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

3. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

4. Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

5. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

6. Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

7. Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

8. Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

9. Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

10. Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

11. Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.

1. Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga.

2. Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.

3. Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.

4. Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

5. Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.

6. Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.

7. Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.

8. Hela jorden frukte HERREN; för honom bäve alla som bo på jordens krets.

9. Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.

10. HERREN gjorde hedningarnas råd om intet, han lät folkens tankar komma på skam.

11. Men HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

12. Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.

13. Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.

14. Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,

15. han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.

16. En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.

17. Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

18. Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;

19. han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

20. Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.

21. Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.

22. Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.

1. Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3. Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

4. Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

5. Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

6. De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

7. Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

8. HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

9. Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

10. Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11. Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

12. Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13. Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

14. Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

15. Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

16. HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

17. Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

18. När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

19. HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

20. Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

21. Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

22. Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

23. Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

1. Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

2. Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

3. drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

4. Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

5. Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

6. Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

7. Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

8. Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

9. Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

10. Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

11. Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

12. De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

13. Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

14. såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

15. Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

16. Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

17. Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

18. Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

19. Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20. Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21. De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

22. Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23. Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24. Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25. Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

26. Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27. Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

28. Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

1. För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.

2. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

3. Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

4. Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

5. Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

6. HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

7. Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

8. Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

9. De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

10. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

11. Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

12. Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

13. Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

1. Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

2. Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

3. Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

4. och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.

5. Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.

6. Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.

7. Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.

8. Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.

9. Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

10. Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

11. Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

12. Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;

13. men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.

14. De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.

15. Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.

16. Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.

17. Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.

18. HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.

19. De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

20. Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.

21. Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.

22. Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.

23. Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.

24. Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.

25. Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

26. Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.

27. Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

28. Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

29. De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

30. Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

31. Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

32. Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

33. men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

34. Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

35. Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

36. Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

37. Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

38. Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

39. Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

40. HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

1. En psalm av David; till åminnelse.

2. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

3. Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

4. Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

5. Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

6. Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

7. Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

8. Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

9. Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

10. Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

11. Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

12. Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

13. Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

14. Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

15. ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

16. Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

17. Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

18. Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

19. ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

20. Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

21. de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

22. Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

23. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

1. För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2. Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

3. Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

4. Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

5. HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

6. Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

7. Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

8. Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

9. Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

10. Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

11. Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

12. Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

13. Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

14. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

1. För sångmästaren; av David; en psalm.

2. Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

3. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

4. han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

5. Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

6. Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

7. Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

8. Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

9. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10. Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11. Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12. Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13. Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14. Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15. Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16. Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17. Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18. Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

3. HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

4. HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

5. Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

6. Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

7. Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

8. De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

9. »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

10. Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

11. Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

12. Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

13. Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

14. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken

Significados: Israel.

Você está lendo Salmos na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lívro compôe o Antigo Testamento, tem 150 capítulos, e 2526 versículos.