Salmos

1. Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2. Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

3. de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

4. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

5. de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

6. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

8. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9. att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14. han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16. att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18. deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22. de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24. där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32. de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34. bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36. Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37. De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38. Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39. Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40. men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41. han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42. De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43. Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

1. En sång, en psalm av David.

2. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3. Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4. Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5. Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7. På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8. Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9. Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10. Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11. Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12. Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13. Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1. För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2. Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3. Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4. Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5. De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6. Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7. När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8. Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9. Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10. Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11. Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12. Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13. Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14. Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15. Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16. Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17. Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18. Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19. Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20. Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21. Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22. Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23. Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24. Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25. Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26. Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27. och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28. Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29. Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30. Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31. Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

1. Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.»

2. Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.

3. Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här; i helig skrud kommer din unga skara inför dig, såsom daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.

4. HERREN har svurit och skall icke ångra sig: »Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt.»

5. Herren är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag.

6. Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden.

7. Ur bäcken skall han dricka på vägen; därför skall han upplyfta huvudet.

1. Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.

2. Stora äro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem.

3. Majestät och härlighet är vad han gör, och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.

4. Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse; nådig och barmhärtig är HERREN.

5. Han giver mat åt dem som frukta honom, han tänker evinnerligen på sitt förbund.

6. Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel.

7. Hans händers verk äro trofasthet och rätt, oryggliga äro alla hans ordningar.

8. De stå fasta för alltid och för evigt, de fullbordas med trofasthet och rättvisa.

9. Han har sänt sitt folk förlossning, han har stadgat sitt förbund för evig tid; heligt och fruktansvärt är hans namn.

10. HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen.

1. Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

2. Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

3. Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

4. För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

5. Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

6. Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

7. För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

8. Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

9. Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

10. Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

1. Halleluja! Loven, I HERRENS tjänare, loven HERRENS namn.

2. Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid.

3. Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat.

4. HERREN är hög över alla folk, hans ära når över himmelen.

5. Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud, han som sitter så högt,

6. han som ser ned så djupt -- ja, vem i himmelen och på jorden?

7. Han som upprättar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn,

8. för att sätta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar;

9. han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn! Halleluja!

1. När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,

2. då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme.

3. Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.

4. Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm.

5. Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka?

6. I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?

7. För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,

8. för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.

1. Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.

2. Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»

3. Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.

4. Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

5. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

6. de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.

7. Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.

8. De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

9. I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

10. I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

11. I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

12. HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,

13. han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.

14. Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.

15. Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.

16. Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.

17. De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.

18. Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!

1. Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

2. Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3. Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

4. Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

5. HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

6. HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7. Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8. Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9. jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

10. Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

11. jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

12. Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

13. Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

14. Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

15. Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

16. Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

17. Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

18. Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

19. i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

1. Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk.

2. Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!

1. Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2. Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.

3. Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.

4. Så säge de som frukta HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.

5. I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

6. HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

7. HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

8. Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.

9. Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.

10. Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

11. De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

12. De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

13. Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig.

14. HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.

15. Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.

16. HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»

17. Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar.

18. Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.

19. Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.

20. Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den.

21. Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.

22. Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.

23. Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.

24. Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada.

25. Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!

26. Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.

27. HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn.

28. Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig.

29. Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

1. Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

2. Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

3. de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

4. Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

5. O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

6. Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

7. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

8. Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

9. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

10. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

11. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

12. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

13. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

14. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

15. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

16. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

17. Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

18. Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

19. Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

20. Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

21. Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

22. Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

23. Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

24. ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

25. Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

26. Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

27. Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

28. Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

29. Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

30. Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

31. Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

32. Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

33. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

34. Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

35. Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

36. Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

37. Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

38. Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

39. Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

40. Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

41. Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

42. Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

43. Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

44. Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

45. Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

46. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

47. Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

48. jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

49. Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

50. Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

51. De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

52. Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

53. Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

54. Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

55. Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

56. Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

57. Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

58. Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

59. Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

60. Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

61. De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

62. Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

63. Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

64. Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

65. Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

66. Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

67. Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

68. Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

69. De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

70. Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

71. Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

72. Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

73. Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

74. De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

75. HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

76. Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

77. Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

78. På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

79. Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

80. Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

81. Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

82. Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

83. Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

84. Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

85. De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

86. Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

87. De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

88. Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

89. Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

90. Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

91. Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

92. Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

93. Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

94. Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

95. På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

96. På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

97. Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

98. Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

99. Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

100. Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

101. Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

102. Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

103. Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

104. Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

105. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

106. Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

107. Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

108. Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

109. Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

110. De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

111. Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

112. Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

113. Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

114. Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

115. Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

116. Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

117. Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

118. Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

119. Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

120. Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

121. Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

122. Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

123. Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

124. Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

125. Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

126. Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

127. Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

128. Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

129. Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

130. När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

131. Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

132. Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

133. Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

134. Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

135. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

136. Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

137. HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

138. Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

139. Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

140. Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

141. Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

143. Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

146. Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

148. Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

149. Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

150. Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

151. Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

152. Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

153. Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

154. Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

155. Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

156. HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

157. Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

158. När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

159. Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

160. Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

161. Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

162. Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

163. Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

164. Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

165. Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

166. Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

167. Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

168. Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

169. HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

170. Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

171. Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

172. Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

173. Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

174. Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

175. Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

176. Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.

1. En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2. HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3. Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4. Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5. Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6. Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7. Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1. En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?

2. Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

3. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

4. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.

5. HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.

6. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.

7. HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.

8. HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

1. En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2. Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3. Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4. dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5. Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6. Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7. Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8. För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9. För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

1. En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.

2. Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.

3. Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.

4. Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.

1. En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --

2. om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,

3. då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;

4. då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

5. ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

6. Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!

7. Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.

8. Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.

1. En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

2. Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

3. Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

4. Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

5. Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

1. En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

2. Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

3. Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

4. HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

5. De som så med tårar skola skörda med jubel.

6. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

1. En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

2. Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

3. Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

4. Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

5. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

1. En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.

2. Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!

3. Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.

4. Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.

5. HERREN välsigne dig från Sion; må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,

6. och må du få se barn av dina barn. Frid över Israel!

1. En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2. mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3. På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4. Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5. De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6. De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7. ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8. och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1. En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4. Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5. Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6. Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7. Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8. Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1. En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

2. Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

3. Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.

1. En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2. han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3. »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4. jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5. förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6. Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7. Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8. Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9. Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10. För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11. HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12. Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13. Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14. Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15. Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16. Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17. Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18. Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

1. En vallfartssång; av David. Se huru gott och ljuvligt det är att bröder bo endräktigt tillsammans.

2. Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder.

3. Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär HERREN välsignelse, liv till evig tid.

1. En vallfartssång. Upp, välsignen HERREN, alla I HERRENS tjänare, I som stån om natten i HERRENS hus.

2. Lyften edra händer upp mot helgedomen och välsignen HERREN.

3. HERREN välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

1. Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,

2. I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.

3. Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.

4. Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

5. Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.

6. HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;

7. han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;

8. han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;

9. han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;

10. han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:

11. Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,

12. och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.

13. HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.

14. Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.

15. Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

16. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

17. de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.

18. De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

19. I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;

20. I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.

21. Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!

1. Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2. Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

3. Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;

4. honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;

5. honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;

6. honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;

7. honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:

8. solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,

9. månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;

10. honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,

11. och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,

12. med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;

13. honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,

14. och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,

15. och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;

16. honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,

17. honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,

18. och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:

19. Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,

20. och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;

21. och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,

22. till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;

23. honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,

24. och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;

25. honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.

26. Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.

1. Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2. I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3. Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

4. Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6. Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

1. Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

2. Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

3. När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

4. HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

5. De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

6. Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

7. Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

8. HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

1. För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8. Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10. så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12. så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18. Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19. Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20. de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21. Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22. Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23. Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24. och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

1. För sångmästaren; en psalm av David.

2. Rädda mig, HERRE, från onda människor, bevara mig från våldets män,

3. för dem som uttänka ont i sina hjärtan och dagligen rota sig samman till strid.

4. De vässa sina tungor likasom ormar, huggormsgift är inom deras läppar. Sela.

5. Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas händer, beskydda mig för våldets män, som uttänka planer för att bringa mig på fall.

6. Stolta människor lägga ut för mig snaror och garn; de breda ut nät invid vägens rand, giller sätta de för mig. Sela.

7. Jag säger till HERREN: »Du är min Gud.» Lyssna, o HERRE, till mina böners ljud.

8. HERRE, Herre, du min starka hjälp, du beskärmar mitt huvud, på stridens dag.

9. Tillstäd icke, HERRE; vad de ogudaktiga begära; låt deras anslag ej lyckas, de skulle eljest förhäva sig. Sela.

10. Över de mäns huvuden, som omringa mig, må den olycka komma, som deras läppar bereda.

11. Eldsglöd må regna över dem; må de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur.

12. En förtalets man skall ej bestå i landet; en ond våldsman skall jagas, med slag på slag.

13. Jag vet att HERREN skall utföra den betrycktes sak och skaffa de fattiga rätt.

14. Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inför ditt ansikte.

1. En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

2. Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

3. Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

4. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

5. Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

6. deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

7. Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

8. Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

9. Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

10. De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

1. En sång av David; en bön, när han var i grottan.

2. Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

3. Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

4. När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

5. Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

6. Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

7. Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

8. För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

1. En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.

2. Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

3. Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda.

4. Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

5. Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag.

6. Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

7. HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven.

8. Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.

9. Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd.

10. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.

11. HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.

12. Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.

1. Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2. min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

3. HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

4. En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5. HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

6. Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

7. Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

8. vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

9. Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10. dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11. Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12. När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13. när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14. när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

15. saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

1. En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

2. Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

3. Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.

4. Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar.

5. Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.

6. Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.

7. Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

8. Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

9. HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

10. Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.

11. De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna.

12. Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

13. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.

14. HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda.

15. Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid.

16. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

17. HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk.

18. HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.

19. Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.

20. HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.

21. Min mun skall uttala HERREN lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

1. Halleluja! Lova HERREN, min själ.

2. Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

3. Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

4. Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

5. Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

6. till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

7. som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

8. HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

9. HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

10. HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

1. Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

2. HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

3. Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

4. Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

5. Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

6. HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

7. Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

8. honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

9. honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10. Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11. HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12. Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13. Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14. Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15. Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16. Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17. Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18. Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19. Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20. Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

1. Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.

2. Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.

3. Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.

4. Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

5. Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.

6. Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.

7. Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,

8. eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,

9. I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,

10. I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,

11. I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,

12. I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.

13. Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.

14. Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk -- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!

1. Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.

2. Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung.

3. Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

4. Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

5. De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.

6. Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,

7. för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan,

8. för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor,

9. för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma. Halleluja!

1. Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.

2. Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet

3. Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.

4. Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.

5. Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.

6. Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!

Significados: Efraim, Edom, Ur, Israel, Efrata, Babel.

Você está lendo Salmos na edição SWEDISH, Swedish, em Sueco.
Este lívro compôe o Antigo Testamento, tem 150 capítulos, e 2526 versículos.